En gång när vi hade kräftskiva

Nu ska jag visa lite bilder från vår årliga kräftskiva! Vartannat år ansvarar Alfred för att styra upp kräftskiva här hemma och vartannat år är det jag. I år var det min tur och i slutet av augusti var det äntligen dags. Jag hade hängt upp det traditionsenliga kräftskivepyntet i taket  Och dukat med röd kräftig pappersduk och kräftiga tallrikar och servetter. Det är ju inte så hållbart med papperstallrikar men det blir så kletigt alltihop och eftersom vi inte har diskmaskin orkar vi liksom inte hålla på med handdisk när allting är klibbigt av kräftsaft. Det får vara så. Fint är det i alla fall!  Som vanligt hade jag dukat fram: rostat bröd, ny och god hårdost, trocadero (syns inte i bild pga så FUL), kräfthattar, en stor skål med kräftor och givetvis; VÄSTERBOTTENPAJ. Är egentligen inget stort fan av västerbottenpaj, tycker inte så mycket om ost som smakar mycket … ost … men när jag själv får baka och kan dosera ut hur mycket av den ostiga osten vi ska ha brukar det gå. I bakgrunden lyssnade vi på Spotifys spellista Kräftskiva, den gav STÄMNING  Eftersom Alfred var kalasets enda gäst fick han börja ta av maten  Har vi någonsin skådat en mer perfekt västerbottenpaj??? Jag misslyckas ALLTID med skalet, det går alltid sönder när man skär upp sin bit och hela pajen brukar falla i tusen olika små smuliga bitar. Men den här dagen höll botten helt perfekt och jag blev så stolt över mig själv att jag knappt visste vad jag skulle göra av mig själv  En bild på när jag … poserar med … min tallrik med kräftskal … Vad fint  En bonusbild från idag på: pojken och växten Älskar det här brokiga och vildvuxna palettbladet. Och pojken bakom den