Måndag, efter karnevalen

Klockan är 17.44 och jag sitter med orangea ostbågefingrar och känner att jag för första gången på flera månader kan sitta här och bara...vara? Jag har skrubbat bort damm, alkohol, svett, slajm, såpbubblor, pizzarester, popcorn och fläskkarré från min kropp och om 14 minuter kommer tvättmaskinen pipa tre gånger varannan minut tills jag kommer och tömmer den.  Det är något som är väldigt fint med den där sista dagen man har ihop;  du vet när man är trött på sina människor och känner hur den glada fasaden man burit på så himla länge börjar krackelera? När man går runt och är så kopiöst jättetrött och glider ut som en vattenpöl varenda gång man sätter sig i gräset för att vila? Så var det idag. Vissa var bakfulla, andra fortfarande berusade; vissa förbannade, andra glada över att det snart skulle ta slut. Vi städade ur våra tält och suckade åt varandra och ibland gömde man sig bakom något träd för att ingen skulle be en om hjälp. Det enda jag kunde tänka på var att jag ville åka hem och sova, ha ensamtid, få distans från mitt gäng och duscha. Men när jag pluggade in hörlurarna och gick till bussen var det som att mitt enorma behov av egentid plötsligt försvann. Nu sitter jag på en tyst säng och tittar på gröna träd utanför fönstret och saknar alla så jävla mycket.  Igår, innan vi hade vår sista sittning, sa en av killarna att karnevalen varit som ett långt avsked av studentlivet. Han tar examen nästa januari och på något sätt kändes det så otroligt vemodigt. Vi har byggt upp något stort - något av det största jag någonsin gjort - och nu är det slut. Mina vita sneakers är brunsotiga med gröna karamellstänk på, min energinivå på ungefär 1,2 och min hud bränner av solstrålar. Det är sällan jag kommer andra människor riktigt nära. Och ännu mer sällan de kommer tätt inpå mig. Den här gången träffade jag människor jag är så evinnerligt tacksam över att ha mött. Människor jag skrattat genuint med, sådär att varenda liten kroppsdel berörts. Människor som jag annars aldrig hade träffat men som jag nu aldrig vill sluta träffa.