Vandringen

Vilken dramatisk rubrik ändå? Känns lite thrillerfilmsaktigt? "VANDRINGEN – med gih-studenter i huvudrollerna". Tokigt! Men det är det inte! Tänkte berätta (eller ja främst visa bilder) om tredagarsäventyret med skolan. Första dagen var VARM och solig. Väderappen lovade ingen mer sol på resten av resan så vi njöt extra  Vi påbörjade dagen med vandring, gick ungefär 1,2 mil tror jag. Promenerade 50 minuter och vilade 10. Här var vi på sista pausen och fyllde på med energi via Dylans hembakade bars. Mmm var så gott. Alla grupper fick välja olika rutter och vi valde annorlunda mot resten av klassen, så vi diskuterade huruvida vi låg till. Även om det absolut inte var en tävling kunde ingen undgå att tävla liiiiiiitegrann. Det är något med att vara i en grupp och ta sig till samma mål som andra grupper, heh? Speciellt efter att en grupp passerade oss tidigare under dagen när vi tog vår första paus och sa "äsch vi behöver inga pauser, vi tar en längre break när vi är framme sen" … Blev så otrooooligt provocerad och kände en oroväckande skadeglädje när de traskade in 40 minuter efter oss. Kände bara fuck you pauser är bra sådeså. Vill även tillägga att min grupp dessutom kom FÖRST. Förstår du? Först fÖrSt FÖRST. Känns som viktiga saker att deklarera såhär i början av inlägget När vi kom fram till mötesplatsen gjorde vi upp en eld och käkade lunch. Lyxade till med korv och bröd och njöt av att kunna äta i lugn och ro. Hade till och med packat med ketchup och senap så upplevelsen var snarlikt kulinarisk  Efteråt genomförde vi kamraträddning med kanoter. Vi skulle paddla resten av resan och lärarna ville se att vi kunde hantera en situation där en kanot plötsligt kapsejsade. Jag och Carro fick agera kapsejsarbåt och drog på oss badkläder och rodde ut. Var lagom kallt att sitta i baddräkt ute på sjön och det var inte som att min kropp skrek av lycka när vi skulle välta omkull båten. MEN det gick förvånansvärt bra? Tror alla mina kalldopp har vant kroppen vid kyla för kände att jag hade kontroll över den? När vi kom upp applåderade hela klassen och jag frös inte ens lite? Kändes så märkligt att ro upp på stranden och klä på sig i lugn och ro utan att stressa Resten av resan var mest paddling. Körde totalt kring 2 mil och ALLLLLLTTTTT var i motvind. Armarna skrek och psyket hade dödsångest på det öppna vattnet. Obs på bilden var vi i en vik där det inte var motvind, hade aldrig vågat fota annars  Alla grupper fick sova på varsin ö och här var vår. Drog upp kanoterna på stranden  Slog upp vindskydd och hängde badkläder och flytvästar på tork  Startade upp maten  Tacolåda med medhavda nachos ja man tackar  Vid skymningen tände vi en eld och värmde oss en stund innan vi prick 20:00 kröp ner i våra sovsäckar. Man ändrar verkligen dygnsrytm när man inte befinner sig bland ständigt ljus. Blir det mörkt i skogen blir det verkligen mörkt och då finns det inte så mycket anledning att vara vaken. Kändes MYSIGT att skriva godnatt till anhöriga och somna innan kvällsnyheterna  Dagen efter hade vi lärandeaktiviteter med klassen och möttes på en gemensam ö med alla kanoterna. Folk var glada att se varandra, möttes upp i trötta kramar och utbytte berättelser om gårdagens paddling och lägerliv. Innan vi påbörjade en kilometersvandring fyllde vi på våra vattenflaskor vid en naturlig vattenkälla. Det där med vatten var en sån grej jag kände lite ångest för innan – skulle det finnas  möjlighet att fylla på? Skulle jag behöva överleva på mina initiala 4 liter? Skulle jag dö som ett uttorkat russin?? SKÖNT att det löste sig När vi kom tillbaka till ön badade 50% av gruppen i sjön. Var inte ens kallt?  Bottnen var däremot ÄCKLIG … som sig synes … heh. Riktig sankmark typ? Kändes som kvicksand och jag blev äcklad. Kroppen var nog renare innan jag hoppade i men kände mig åtminstone frisk och –härlig– efteråt  Klara och jag hittade 4 trötta, döda granar som vi sågade upp till ved  Och Dylan eldade  God jul Merry Christmas Feliz Navidad osv osv  Grillade marshmallows och strösslade över lite salt mmmm bra tisdagskväll  På onsdagen vaknade vi tidigt, plockade ner vindskyddet snabbt och satt sedan och väntade på att få åka i sådär 3 timmar. Det där med dygnsrytmen i skogen … Här ville alla bara HEM och var inte särskild taggade på den milslånga paddlingen vi hade framför oss  Var ju motvind idag igen och att bara hoppa ner i båten var ett uppdrag som kallas duga. Allting skakade och gungade och kändes skört under fötterna. Alla var lite rädda och arga på samma gång. Här hade vi precis tagit ett snabbstopp för lunch innan vi påbörjade sista sjöns paddling Jag och min fellow paddlingskompis! Även om det SÖG att paddla hela tiden höll vi humöret uppe. Diskuterade värdelösa lärare, graviditeter, kroppsfixering, bakning, äventyr och livserfarenheter. Så mysigt sätt att lära känna varandra på? Vara fast ihop flera timmar, behöva parera årtag och vindar, vara rädda ihop, ta i samtidigt, skrika men kom igen då när den andra behöver det, vara tysta ihop när orken inte finns längre. 10/10 var det Det var typ det? 3 dagar ute till skogs med sol vind och vatten