jag ville försvinna

Hej på er, Ibland så känner jag mig så olik alla andra, det känns som att jag aldrig riktigt har passat in någonstans. Trots alla mina försök att hitta någonstans där jag hör hemma så har det slutat upp med samma sak, att jag mår sämre än vad jag gjorde innan jag började leta. Nu efter arton år så har jag börjat inse mer och mer att det inte är någonting dåligt med att vara annorlunda, faktum är att jag trivs ganska bra med att vara ny och inte passa in. Det finns ju faktiskt en hel del fördelar med att sticka ut ur mängden, folk kommer ju ihåg mig just för att jag har en viss personlighet och skiljer mig ifrån mängden. Det finns väll en viss charm med att vara lite annorlunda antar jag, det finns så många människor som har sagt till mig att jag är annorlunda, att jag inte är som alla andra och att jag har en egen personlighet. Men det fanns en tid då jag verkligen ville passa in och bara smälta in bland omgivningarna, jag försökte mer och mer men lyckades ändå inte..min personlighet sken igenom masken jag försökte tvinga mig på. Idag så har jag lite svårigheter med att prata inför flera människor, sticka ut i mängden och våga vara mig själv utan att bry sig om vad alla andra tycker. Visst, jag försöker att strunta i folks blickar och viskningar men det blir svårt tillslut. Jag avskyr att komma sent till klassen för jag vet att alla kommer kolla på mig, jag går inte fram till läraren, jag sitter långt bak i rummet och att räcka upp handen skulle aldrig hända, någonsin. Jag antar att det kommer försvinna med åren och att det bara är en "fas" som jag har gått igenom under flera års tid, men jag måste våga utmana mig själv. Kanske så måste jag våga räcka upp handen och ställa en fråga, sitta långt fram i klassrummet och helt enkelt skita i vad folk tycker och tänker. Våga Vara Jag.