2011.

Välkomna till 2011!! Ett år som la grunden för vem jag kom att bli som person. Jag brukar säga att jag aldrig känt mig så gammal som när jag va 16 år och det är nog sant? Det va året jag fick mina första politiska åsikter, träffade nya människor utanför min lilla bubbla, gick på min första fest. Och jag sög åt mig allt som en svamp. Vad en kille sagt till mig en utekväll kunde komma att definiera mina åsikter i flera månader därefter. Jag visste inte så mycket men jag visste vem jag ville bli. Jag gick också på min första dejt i hela livet. Allt va nytt. Och då menar jag verkligen allt. Jag glömmer lätt bort mitt liv innan gymnasiet, har tappat kontakten med så många. Men våren i nian va kanske ändå en av de bästa vårarna i mitt liv? Kanske va det ändå då jag blev till någon slags person som jag än är idag?  Sätt på denna låten för full för experience. Jag gick på Nordhemsskolan i klass 9c1 och hängde jämt med mitt tjejgäng.  Vi kände inte så många människor utanför varandra och bråkade ofta. Men vi va också så kreativa och hittade alltid något att göra. Typ som att gå på gratis-event, klättra upp på tak, gå  på kulturnattens alla event, hänga på hagabion och bli kompis med bartendern, hitta underground ställen i stan där man kunde hänga eller varför inte bli kompis med någon kameraman i en butik som  gav oss gratis Polaroid kameror. Vi hade inga pengar, inte så många vänner men massa tid. Och vi löste det alltid på något sjukt sätt? Ibland ställde vi oss på stan med gitarr, sjöng några låtar och gick sedan och fikade med pengarna vi fick in.  Sasha och jag var bästa vänner. Hon va rysk och rödhårig och vi bondade över våran kärlek till audrey hepburn.  Efter mycket högstadie-rastlöshet så började livet och världen bli lite större. I Gbg arrangerades något som kallades Spontan fester vilket va  en slags svartfest som skedde på olika ställen runt om i staden. Detta blev vår väg in till världen utanför lilla 9c1. Vi gick på alla och dansade till Skrillex då dubstep precis blivit stort. Ibland lärde vi känna folk eller så snodde vi mest folks alkohol. Lyckan va gjort när Bob hund och Tralala lilla molntuss kom på. Eller varför inte Det snurrar i min skalle med Familjen.  I skolan.  I nian åkte vår klass på ett utbyte med en musikklass från Whitby, England. På grund av att vi hade varit ganska så socialt isolerade under hela högstadiet älskade vi det. Det va så spännande med massa engelska tjejer och killar i våran egen ålder. Jag hade också sånt sinnesjukt självförtroende med engelskan och pratade med allt och alla. Jag och Becca som jag bodde hos.  Jag och Linda i York. Under våren lärde mitt gäng äntligen känna några killar och tjejer i parallellklassen och lite andra killar från andra skolor. Vi kände typ: det är detta vi alltid längtat efter. Plötsligt kunde vi hänga på skansenkrona en kväll med ett gäng, eller fira valborg med att sitta i en ring dricka folköl och röka cigaretter. Det va så spännande och plötsligt fick vi även status i klassen och började tjuvröka bakom skolan. En gång blev vi till och med inbjudna till fjortisarnas rökruta, jag minns att det va största beviset på socialstatus.  Folk bara visste att vi KÄNDE folk. Inte ens vilka men bara att vi hade kontakter utanför skolan. Jag blev kär i en kille i parallellklassen och spenderade hela våren med att tråna efter honom. Tillslut smsade jag honom och frågade ut honom på en fika. Dejten va ingen vidare och vi har aldrig pratat om det efter det utan blev bara kompisar istället haha. Jag hade gått runt och varit dödstrött och tappat hår i flera månader men läkaren kunde inte förstå va det var. Minns att jag inte ens kunde hålla mig vaken när jag åkte spårvagn. Tillslut visade det sig att jag hade hyperterios och jag fick utskrivet levaxin. Dom tabletterna förändrade hela min existens under den tiden. Jag gick från att vara ständigt trött och deprimerad till alltid vara pigg och taggad. Minns det som världen gick från svartvit till färg.  Våren kom och allt låg framför oss. Snart skulle vi ÄNTLIGEN börja gymnasiet. Men samtidigt började det hända så mycket nytt runt omkring oss. Vi fotade med systemkamera eller analogt jämt. Hur vi klädde oss, vad vi lyssnade på, vart vi hängde, ALLT va så sinnesjukt viktigt. Vi försökte frenetiskt skapa dem vi ville bli. Balen i nian! Sista året på högstadiet hade alla i klassen börjat bli gulligare mot varandra. Efter att ha varit en mardrömsklass med ständig hierarki och utfrysningar insåg vi att vi ändå gillade varandra lite. Ett sista klasshäng med alla. Vi va besatta av att sjunga låten Aquarias från filmen Hair tillsammans! Här gör vi det nog en sista gång. I början av sommaren åkte vi ut till Lindas landställe och tältade. Kanske det mest spännande som någonsin skett kände vi? Vi had Sen stack jag Ylva och Linda på språkresa till Cranbrook. Förhoppningen va väl att bli kär i en italienarna men det hände ej. Vi köpte egentligen mest godis från det lokala supermarket, fick främlingar på gatan att köpa ut cigaretter åt oss  och hängde på parkeringen.  Jag och min italienska kompis Martha. Observera att jag gick runt med Håkan merch Sommaren i Gbg va spännande. Jag minns hur jag kom tillbaka från Cranbrook och fick höra hur mina kompisar hånglat för första gången, varit på någon hemmafest med gymnasielever och lärt känna ännu fler spännande människor. ÄNTLIGEN skulle livet börja kände jag när jag tog min extremt planerade outfit till första dagen på Schillerska gymnasiet. Men men, det blev inte som jag tänkt och redan vid uppropet kände jag att min klass sög. Jag lärde känna Klara och vi hängde med varandra men inte med någon annan. Skolkade och satt och fikade i Vasa istället.De kommande månaderna gjorde jag allt för att försöka byta gymnasium. Jag stötte in i mina vänner som hade börjat på Hvitfeldtska och avundades deras klasser något så extremt. Men! Gymnasiet va ju ändå här och plötsligt va det hemmafester man försökte bli bjuden till varje fredag och massa nya bekanta överallt. Studiebidraget spenderades på smuggelvodka från Stig center och jag hängde med Hilda typ hela tiden.  Jag va så trött på mitt högstadiegäng och alla konflikter vi hade jämt och hade nästintill byggt en strategisk plan på hur jag skulle få nya vänner så jag kunde släppa dom gamla. Och så TILLSLUT efter några månader fick jag byta till Hvitfeldtska musik och lyckan va gjord. Lärde smått känna Elsa, Hanna, Stina, Johanna, Love och herregud va glad jag va. Minns det som att det va hemmafester jämt? Typ två gånger i veckan? Det va alltid samma personer bjudna. En krets på  30-40 personer från Hvitfeldtska och Schillerska. Den röda tråden va rödvin, indiemusik, shoreline, fest, hångel och dekadens. Alla dess bilder är tagna från olika hemmafester hos Wera. Va lyrisk över att ha nära killkompisar :—) speciellt såna med rutiga skjortor och indiemössa.  Året avslutades sedan med att jag blev kompis med Isabelle och en önskan om fler nya bästisar. Och i december startades denna bloggen. Här är resten av summeringarna: 2012. 2013. 2014. 2015. 2016. 2017. 2018. 2019. 2020.