2018.

Har ju sammanfattat detta året på ungefär alla sätt som finns :----) tack kul att ni läser. Men tycker fortfarande att det är sjukt att det snart är 2018??? Vad hände? Bea frågade mig i början av året hur jag kände inför det nya året och jag svarade "jag kan inte se hur detta året kommer bli bra". Kunde liksom inte förstå hur jag skulle lyckas förstå vad jag ville, söka skolor, komma in och ta mig igenom Munka. Men jag gjorde det?? Och allt blev så mycket bättre än jag någonsin trott.  Jag kom in på Konstfack, hamnade i samma stad som Daniel, fick en fin och ledig sommar, vände livet i Munka och hittade nya bra personer. Sammanfattar året med att ge mig själv massvis med klappar på axeln för att jag är en sådan fighter som ändå lyckades med allt detta och fick ett fint år tillslut. Vet inte alls hur 2018 kommer arta sig. Men hoppas på många fina stunder då jag känner mig levande och påväg. På många överraskningar och intressanta utmaningar!! Och nya vänner och nya fantastiska upplevelser. Mitt nyårslöfte förra året va att hitta tillbaka till mig själv och få lugn. Det fick jag!! Tillslut iallafall :---) väldigt mycket lugn också! Ibland för mycket. Därför vill jag ha ett stimulerande år där det händer tillräckligt mycket hela tiden för att jag ska känna mig levande glad och motiverad. Bra saker är exempelvis utställningen jag och Elvira ska ha i Berlin i Maj!! Känns superkul. Vill göra mycket sådant men också bara ha mycket vänner, vin och häng. Och samtal och känslor. Sådant jag gillar. Och sedan vill jag såklart skapa mycket. Många tavlor och boosta mig själv i min konst. Visa för mig själv hur mycket jag kan. För mig själv!! Jag vill börja prestera för mig själv och inte för andra. 2017 blev verkligen året då jag gjorde saker mycket för hur det skulle se ut inför alla istället för att tänka på vad jag själv egentligen ville. Mindre sånt. Det gör bara att man tappar bort sig själv och blir olycklig.  Vill va mycket snällare mot mig själv också. 2017 blev ett år då jag va hård mot mig själv, klappade mig själv sällan på axeln för vem jag var. Hackade snarare på mig själv för där jag inte var eller den versionen av mig jag inte lyckades vara. Tänker att det är lite som det är och blir lite som det blir och att jag mer ska våga köra och våga lite på att det i slutendan kommer att bli bra. Egentligen ska man kanske bara satsa mer på att ha kul på vägen dit?? Min största önskan är kanske bara ett år som inte blir likt 2017. Där jag inte dras med samma känsla om att gå runt i lera och inte komma någon vart. Vill att 2018 ska vara året då det vänder 100%.