Brännö.

Är på Brännö på festival och är precis hemkommen från Skåne. Känner mig brunbränd och fin med ett glas prossecco i handen. Sitter mellan Klara och Daniel med en hand på båda och lyssnar på konserterna. Pratar med alla om Barcelona, skolor, framtiden och förhållanden och på något sätt är ändå alla i samma båt. Lever lite som i en sommarbubbla och jag trivs bra för där hör inte framtiden hemma. Senare på kvällen övergår allt i dans. Någon spiller rödvin på trägolvet och några bildar en ring i mitten. Jag dansar med Daniel och alla andra och sen går vi ut och sätter oss på verandan och pratar. Jag vill inte riktigt stanna någonstans för länge. Vill prata med alla. Vill passa på. Det är fint och när någon säger att sista färjan går om tjugo minuter vill jag fortfarande in lämna bubblan. Skåne va som 100% semester. Vi låg på stranden nästan varje dag och när vi inte gjorde det spelade vi kort, läste, åt massvis med god mat eller vandrade. För första gången på länge uppskattade jag det hela så mycket. Allt kändes lugnt. Det är inte förrän på bussen hem som jag inser att jag hade velat stanna längre och får lite kramp i magen. Tar ut min irritation på Daniel och är ledsen på tåget. På lördags morgonen vaknar jag bakis av messenger-meddelanden om framtiden och får kramp igen. Orkar inte tänka på det och svarar snabbt och flyktigt. Tänker på hur glad jag var igår och blir arg på allt.