Festivalerna.

Det är Stockholm i Mars och vintern tar aldrig slut. Låt oss tänka på något annat ett tag. Kanske sommar? Festivaler? Och att vara 17 år? Festivaler var årets höjdpunkt i flera flera år. Man åkte till Hultsfred, Emmaboda, Peace & Love. Man blev full på smuggelsprit, levde i smuts, hånglade med minst en främling om dagen. Här kommer de två mest minnesvärda: _____________________________________________________________________________________HULTSFRED Det är sommar och man är indie. Allt verkar ha äntligen börjat hända. Efter det första året på gymnasiet har man lärt känna massvis med nya personer. Man har fått bästisar, bekanta och har börjat bli bjuden på hemmafest efter hemmafest. Ingen behöver längre veta hur töntig man faktiskt var på högstadiet. Det är nu allt börjar.Alla pratar om Hultsfred och det känns som att allt kommer hända där. Vem kommer kyssa vem? Vem kommer att förlora sin oskuld? Vem kommer att vara roligast på festen? Vem kommer att bli mest full och vem kommer att lägga sig sist? Vem kommer man våga vara? Vi var ett stort gäng från gymnasiekretsen som åkte iväg till Hultsfred. Festivalen var belägen på en vacker plats vid vattnet, med en björkudd som bakgrund. Vi satte upp vårt tältområde genom att skapa en ring av tält för att kunna hänga i mitten. Vi döpte det till "Camp Scab" eftersom det bara blev äckligare och äckligare för varje dag. I mitten av tältområdet fanns en hög av matrester, triangakök och ölburkar. James Blake, Bombay Bicycle Club och Marianna and the diamonds spelade, vi var I extas.  Höga blåa shorts köpta second hand, hängslebyxor, magtröjor, långa blommiga klänningar, blomkransar i håret, bindi i pannan.  Att vara på Hultsfred var nästan som att leva i en pirrig misär. Det regnade, man frös, man åt dålig mat, och ibland kunde man inte sova på natten på grund av högt ljud från banden. Men som tur var kunde det mesta lösas med rysk vodka i en fickplunta och känslan av att bara släppa allt. Isabelle, min dåvarande bästis.  Förfest i Camp Scab. Jag älskade att tappa bort mina vänner i folkmassan, ibland gjorde jag det medvetet. Att va ensam på festival kunde ju leda till massa spännande saker? Såsom att hitta en snygg kille som man kunde hångla med? Kanske ett helt nytt kompisgäng som man kunde hänga med? Allt va ju liksom möjligt? Sjön precis nedanför Camp Scab. En av de bästa dagarna badade vi av oss all smuts.  Stina och jag och Moa och jag i Camp Scab. Foodtrucks överallt. Langos till lunch och gulasch till middag.  Den sista natten var bäst. Jag och Hanna sprang runt på området dansade och träffade massa främlingar, jag spelade kina-schack med en kille på trottoaren som jag sedan hånglade med. Tappade bort Hanna i mängden.  Fem på morgonen strax innan det börjat ljusna sprang vi alla ner i vattnet och nattbadade.  Kanske ändå livets bästa tält-festival?  ________________________________________________________________________________________________EMMABODA Emmaboda var grövre än Hultsfred med mindre regler, mer droger och mer smuts. Jag var inte riktigt redo för det. Det gjorde inte saken bättre att många av mina närmsta vänner var tvungna att ställa in bara några dagar innan. Nervöst åkte jag iväg med ett större gäng från gymnasiet och min bästis Isabelle som befann sig mitt i sin mest vilda period. Lägg märket till den gulliga texten supa knulla slåss.  Jag va för ung för att ens fatta att det är bra att ge kroppen mat och vatten. Istället åt jag ca en hel vattenmelon om dagen och drack massa dyr whiskey jag snott från min pappa dagen innan jag stack.  Det var mycket varmt under dagarna så vi badade nästan varje dag. Vi hade två alternativ - antingen gick vi till en konstgjord damm mitt i Emmaboda som var till för festivalbesökare att bada i, eller så gick vi längre bort till den riktiga sjön. Jag träffade Greta och Olivia och vi brukade köpa en vattenmelon och sedan promenera i hettan till sjön. Mat såldes i hippie-husvagnar lite överallt. Vi gick alltid till ett ställe som kallades hippie-vagnen där man kunde köpa pizza och få gratis kaffe på köpet. Vilken deal kände vi.  Bob Hund spelade såklart. På Emmaboda söp man, och tävlade om vem som hånglade med flest. Minst att jag kände mig så mesig som bara hångla med en om dagen? Nu känner jag bara?? Hur ? Hinner man ? ens? med fler? HAH När det var två dagar kvar av sexdagarsfestivalen fick jag 39 graders feber och hamnade i sjukhustältet. Isabelle bäddade ner mig på en bår och matade mig med yoghurt medan hon ringde mina föräldrar, haha :--) Sedan packade jag ihop mina saker och åkte hem tidigare än planerat. Jag minns hur jag stod framför badrumsspegeln hemma och tänkte att "åtminstone blev jag väldigt brun". Men när jag sedan ställde mig i duschen, blev hela vattnet brunt och hela brännan åkte av. Det var bara smuts och damm.När jag sedan träffade mina vänner som inte hade varit där, berättade jag om alla mina sjuka historier som jag samlat på mig. Jag berättade om hur jag vågade närma mig snygga äldre killar, hur vi dansade tills klockan sex på morgonen och hur jag fick nya vänner. Nu när jag ser tillbaka på det tror jag ändå att Emmaboda var bra för mig. Det härdade mig lite och jag vågade ta ut mina gränser och utsätta mig själv. Det gav mig någon form av nytt självförtroende.Det var verkligen något, att vara 17 år och åka på festival. En enda stor explosion av extas och misär.