Studenten - 13 år senare

Den här veckan uppnådde jag ett för mig oerhört betydelsefullt mål - jag slutförde de två gymnasiekurser som jag tentat av med examinationer de senaste 5 veckorna, klarade de med bravur och fick riktigt fina betyg (hade jag aldrig vågat hoppas på). Dessa två betyg innebär att jag nu har mitt efterlängtade slutbetyg i gymnasiet! Mellan 14-21 års ålder kämpade jag med svår anorexi, och bodde i stort sett hela tonåren på sjukhus och behandlingshem. Jag fick aldrig uppleva balen i 9:an. Jag fick aldrig gå gymnasiet med vänner och jag fick aldrig springa ut genom portarna i vit klänning, med studentmössan på sned och få rosor och små gosedjur runt halsen. Många tårar fälldes när jag var 18 år och glada studentrop ekade över hela stan. Tårar över att jag var där jag var, och inte på ett studentflak på väg ut i livet. Jag är sedan 10 år tillbaka helt frisk, är mycket lycklig och välmående och tror någonstans att jag har ett sundare förhållande till mat och kroppsideal än många andra, tack vare allt jag gått igenom. Fixeringen vid mat och vikt höll på att kosta mig livet, jag har verkligen insett vad som är viktigt och hur fantastisk min kropp är som ger mig liv varje dag!Efter att jag blev frisk har jag jobbat och periodvis betat av gymnasiekurser vid sidan av. Jag blev nästan klar för 6 år sedan, så när som på dessa två kärnämnen jag nu tentat av. De två kurserna föll mellan stolarna på något vis. Sedan 6 år tillbaka arbetar jag med ekonomi och redovisning, ett bra jobb med bra utvecklingsmöjligheter och jag har liksom inte haft orken att plugga igen. Tills nu när jag gav mig fasiken på det helt enkelt. Slutbetyget skulle bli mitt. Och nu är det det! Jag är SÅ glad och stolt över mig själv att jag gjort detta, alla sena kvällar och helger sista veckorna gav utdelning. Allt som pågått med min älskade mamma som samtidigt varit svårt sjuk (och fortfarande är). Känslan när jag fick mitt betyg var att jag kan göra och bli precis vad jag vill. En enorm, otrolig och fantastisk frihetskänsla som jag inte riktigt vet var den kom ifrån. Vi skålade i bubbel och åt tårta, jag har fått blommor och gosedjur runt halsen och till och med studentpresenter. Det var viktigt för mig att fira den här milstolpen, och jag är så glad att nära och kära ville fira med mig❤️Det blev ett långt inlägg det här, undrar om någon orkat läsa hela hehe?🙈 Annars då? Mår ni bra, kära ni?Stor kram/ E