Där jag hör hemma?

Idag har jag jobbat på en förskola för Vikariebanken. Det var supermysigt och med sååå trevlig personal, men det var KAOS, helt utan rutiner. Hoppas verkligen inte det var deras vardag utan bara en tillfällighet idag då de var kort om fyra i personalen! Jag var hos de minsta, jag trivs verkligen såå bra där! Lite undrar jag om det är för att jag är trygg och har varit med om mycket där eller om det faktiskt är där jag hör hemma!?  Idag fick vi båda till det! Första PT-timmen avklarad!! Detta är bara mina tankar efter FÖRSTA gången. Jag tyckte det var oerhört överskattat. Mer än så kan jag inte säga än.  Något som bara dök upp i min tanke nu när jag gått och lagt mig i sängen .. jag vill alltid att folk ska tycka att jag gör mitt bästa. ALLTID. Jag måste vara stark och kämpa in i det sista. Utan undantag. Jag kan inte ta en paus utan att jag fått ett godkännande om att jag gjort bra ifrån mig eller förrän jag fått en uppmaning att nu ska jag vila. Jag reagerade starkt på när pappa sa till mig att vi är trötta, det har varit mycket och nu måste vi vila. DÅ kände jag att det var okej att vila, slappna av och bara släppa alla måsten. När ska det räcka att endast jag ger mig det godkännandet? Nu har jag jobbat hårt, nu förtjänar jag att ta det lugnt. Punkt slut. Ja, mycket att jobba på som sagt.