It\'s not really goodbye after all

Den jobbigaste kvällen på väldigt väldigt länge var i fredags när jag själv stod på samma ställe som jag gjorde för 9 månader sedan och blickade ut över alla mina fantastiska kompisar. Jag minns känslan av att sitta mitt i smeten första gången vi samlades på Richmond Riverside, bira i handen och en euforisk känsla av frihet hade slagit mig. I fredags var jag förtvivlad och försökte hänga mig fast vid varenda lycklig minnesvärd händelse under året bara för att jag verkligen inte ville säga hejdå. Kvällen bjöd på gråtkalas och jobbiga avsked men jag fick trösta mig med att det inte riktigt var hejdå för alltid, jag kommer ju träffa alla en gång till.   Efter hejdået gick jag hem, jag gick där med mina Urban Ears, grät tyst för mig själv och tog in allt på den bussväg som jag i 9,6 månader har tagit. Det var ett fint slut!    Jacob Lite naturnissar lite bira   lite glada och ledsna miner lite fantastiska människor