Hemmasaknad

Lade nyss på. Som jag saknar dem. "Det är ju mindre än en månad om man räknar fel." Skrattade rätt ut och grät inombords. Det är inte så lång tid kvar. Men samtidigt för lång tid. På samma gång vill jag att tiden ska gå långsammare för det känns som att min London-tid springer iväg. Vill pausa och spola framåt på samma gång. Hur går det ihop? Den som visste det.