Kvinnodammen i Hampstead Heath

Sommarflickor med ojämna brännor över ryggarna. "Vi borde sola här oftare." Här är kvinnodammen i Hampstead Heath. Där bara systrar får vara, livmoderbärare. Här där det är okej att sola utan topp och att låta rumpan lufttorka i solskenet med torra grässtrån som strössel över den.  Här där jag vågar hoppa ner i iskallt vatten. Breda ut mig när jag gör bomben. Glömma att hålla för näsan och få kallsup. Skratta bort det. Säga plågat och lyckligt på samma gång "det är så längesen jag gjorde det här att jag har glömt hur man gör". Tänka att det här vill jag göra igen och igen och igen. Känna kroppen slå i vattnet. Sjunka ner. Sprattla upp.  Här där vi kan tävla om vem som kan hålla fast sig i livbojen med bara hakan längst. Där jag får skratta och skrika Ronja Rövardotter-skrik för att det bubblar inom mig. Här där jag lägger mig raklång i vattnet och bara flyter. När det enda jag hör är det dova suset av vatten som fyller mina öron, och då och då kommer en våg för att någon simmat förbi, sparkat iväg vattnet åt sidorna som en groda.  Här där jag får leva i en sommardröm. Där vi kan vara fria. Fria från mäns blickar, andras förväntningar och rädslor för att göra bort sig. Här där jag får göra fel när jag dyker, blotta mina bröstvårtor som att det vore det naturligaste i världen och lufttorka min rumpa i solen. Här där jag får vara mig, utan villkor eller regler.  Kvinnodammen i Hampstead, här där jag får vara fri, här vill jag alltid vara.