Det här med kärlek

Visste ni att när man är kär så sänds signaler till hjärnans larmcentral och "talar" om för oss att inte bekämpa denna känslan och att två är bättre än en, kärlek är inget man kan styra.  Det här med att träffa sin "soulmate" "livspartner" är något vi alla drömmer om och "det kommer med tiden" en kärlek som varar hela livet ut, den sanna kärleken som kommer att vara permanent. Man gifter sig med sin drömpartner, skaffar barn och allt som hör till, det är väll enkelt? Det kommer hända mig också sen i framtiden. Men är det verkligen så lätt som det låter? Det krävs stort engagemang och mycket hårt arbete för att bibehålla denna kärlek.  Människor ändras dock radikalt efter några månader in i ett förhållande, man är mer positiv, gladare och man känner sig tryggare.  Vi förändras även hela tiden, vårt tankesätt, vi får mer erfarenhet, mognar och vi utvecklas mer som människor med tiden. Det betyder att vi får andra värderingar här i livet och vi tänker annorlunda än när vi var unga och det gör att vi ändrar vårt beteende och då är man två stycken som utvecklas och det kan hända att vi gör det på två helt olika håll, då är det lätt att "växa ifrån varandra"  då gäller det att hitta tillbaka till varandra, och hur lätt är det om man nu utvecklats till två helt olika personer som nu inser att de inte har samma intresse eller värderingar längre, är det kört då?  Ibland kommer jag på mig själv att jag nästan "iakttar" par, jag märker hur dem präglas av varandra, de kan ha samma gester och uttryck. Delar man livet med någon så delar man allt, den andras glädje och sorg är även din nu. Kärlek enligt mig är något som får en att både fysiskt och mentalt att må bättre, den här sociala och intima kontakten är livsviktig. När man älskar någon och är kär så går man på moln, och det är även en social känsla för att den smittar av sig och oftast får andra människor runt omkring dig en längtan efter att få uppleva samma.Jag hoppas att ALLA finner sin livs stora kärlek!!