Jag har inget, men jag har allt.

så känner jag alltför ofta. Egentligen har jag inget men samtidigt har jag allt. Jag önskar så att jag hade någon att dela mitt liv med, men som alltid så vet jag att jag inte kan köpa kärlek, om det nu inte handlar om en fyrbent kärlek såklart. Jag skulle gärna vilja vara i en annan tidpunkt i mitt liv just nu. Spola gärna fram tiden. Men samtidigt har jag allt, jag ska inte klaga. Jag är frisk har en familj som förhoppningsvsi älskar mej. Haha. & vänner, eller ja en vän som jag aldrig vill bli av med. Så vad varför klagar jag för? Eller gör jag det? Jag är bara så trött på ensamheten, mina krav som inte håller alls. Mitt största krav som rasar alltför många gånger är att det ska klicka, det är det viktigaste men jag känner aldrig det där klicket. Jag kan vara för kräsen för jag bara vill hitta rätt, hitta hem. Jag längtar något enormt till familjelivet. Nog om det. Jag hoppas ni mår bra.”Utsidan är inte det viktigaste, insidan är det. Ja vet att jag inte är perfekt men i någons ögon kan jag nog vara det”