bisexualitet och en väntan

En tanke slog mig just. Om hon hade varit bisexuell sedan innan (för det är ju ganska uppenbart att hon är det nu), så hade vi kunnat ha det så himla bra tillsammans nu. Det är lite sorgligt. Att jag hade kunnat ha allt jag ville om hon bara redan visste att hon var okej med ett förhållande med en annan tjej. För vart vi kommer landa nu är fortfarande inte klart. Det finns så många olika nivåer och vad definierar egentligen ett förhållande? Hon träffar ingen annan, vi skickar god natt sms varje dag och hånglar utanför mitt jobb. Enligt vissa är det ett förhållande och saker behöver inte uttalas för att det ska vara just det. Saken är bara den att saker har uttalats och det var inte ett förhållande. Vid senaste samtalet om just allt som innebär en relation sa vi båda att vi fortfarande inte visste. Jag ljög men det gjorde inte hon. Jag vill ha henne, bara henne. Tanken på att gemensamma vänner och bekanta skulle veta något fyller mig med mer panik än någonsin, jag vill ha henne och bara henne men vill inte att någon annan ska veta. Inte än i alla fall. Vill att det är definierat för oss men en vänskap för resten av världen. Hur säger man det? Troligen bara rakt ut, men om jag ställer krav eller framför önskemål om en riktig relation, hur reagerar hon då? Lämnar hon mig? Är det över då? Jag vet inte hur långt hon kommit i sin process gällande att vara med en tjej. Det kan vara så att hon inte är redo att erkänna ens för sig själv att hon vill ha en relation med en tjej, med mig. Jag tillämpar samma taktik som jag gör i allt gällande henne. När hon vill gå framåt följer jag med men jag tar aldrig några första steg själv. Har försökt förut och det ledde bara till bråk och tystnad i flera veckor. Och jag vågar inte ta den risken igen, det är för bra och det finns nu ännu mer att förlora. Hon är inte allt men hon är en viktig del som jag inte vill bli av med, inte förlora, inte mista. Om hon hade varit bisexuell innan hade läget varit ett annat. Men när ska hon komma ut, åtminstone för sig själv och för mig? Kommer hon ens göra det eller kommer hon avsluta med en förevändning om att hon faktiskt kan bli lycklig med en kille och att det vore den enkla vägen. Den mindre utmanande, mindre energikrävande, lättare och helt enkelt mindre känslouppvirvlande, både för henne och för hennes omgivning. Den kräver inga förklaringar eller stora samtal. Där är det enkelheten i att säga ”det här är min nya pojkvän”. Men orden ”det här är min nya flickvän” skulle innebära något större. Jag kommer alltid tillbaka till samma punkt, ibland tar det längre tid och ibland kortare, men jag landar alltid här: jag väntar på dig, även om det tar ett år väntar jag på dig. För jag älskar dig.