Bara få vara mig själv

Alla har vi våra dagar och det är okej. Vi kan alltid vända måendet för den kraften finns, bara vara i stunden eller umgås med personer som ger energi och lyfter. Jag har lärt mig det under dom senaste treåren, vad jag söker, vad jag vill ha i mitt liv, vad vänskap är för mig, vilken partner jag önskar mig och hur jag bara kan vara jag och att det räcker. Det är en kamp med hjärnspöken imellanåt iallafall och som igår när jag hade klädångest och tyckte att allt satt fel. I sånna lägen är jag glad att jag har vänner som peppar, lyssnar och lugnar mig. Det är ju inget världsligt problem och det är ju meningen att jag ska hänga med en vän och fira livet. Det är det. Ändå kommer dessa "inre krav" att klä upp sig och ja, jag vet inte men det är löjligt och irriterande att det sitter så hårt i huvudet. Vart kommer allt detta ifrån, vpra krav på oss själva? Mina är nog att jag snappat upp om hur jag ska klä mig för min kroppstyp, undvika, dölja, visa former, visa rätt former och det är kraven på kvinnans kropp. Kvinnans kropp är mer granskad av samhället och förstör mer än vad det gör nytta. Jag har alltid gillat att uttrycka mig med kläder, smink, hår och olika stilar/accessoarer för att jag tycker det är kul. I nuet så är jag rätt neutral och jag lägger inte tid på det dagligen men ibland så slår jag på stort. All in och "det kan aldrig bli för mycket" och när jag var yngre så hade jag fått för mig att jag var tvungen att "hitta min stil" och vad som är jag. När spamet är mellan leopard till neonrosa till naturfärger så är det lite svårt med placeringen. Jag tycker det är så tråkigt att sätta folk i fack och även med mig själv. Jag gillar mycket och när jag ser det så vet jag. Keepitsimply and just be you and choose happiness and surrond yourself with the best/ /Evelina