Mitt i sommaren

Midsommar är en högtid som alla svenskar värnar om. Den är väldigt svensk enligt mig då vi är uppklädda, det är uppmålat att det ska vara på ett sätt och vi ska äta en viss typ av mat. Det ska drickas alkohol och det är höga förväntningar på att det ska vara kul, glatt och ett ståhej med ett härligt gäng som firar tillsammans med ett långbord (helst utomhus) En härlig evig fest för att fira in sommaren, ett fylleslag brukar det sluta med. Det är väl lite annat också naturligtvis men det är den bilden det är av midsommar. Jag älskar midsommarblommor, blommor ifrån en äng att få sätta i en vas på bordet. Göra en krans och ha på huvudet, att gå barfota i gräset, äta rabarberpaj och sitta i en hammock. Det är lite som mitt sommarlov jag beskriver nu. Jag älskar gemenskap, familj och nära vänner i en kompott. Det är något jag saknar som jag uppskattade förr, att umgås i all enkelhet. Även om det är superkul och se andra som firar midsommar och delar med sig av det i sociala medier så är det jobbigt för mig att se. Det är något i mig såklart och mina förväntningar och att jag vill bli bortbjuden på fest eller ha en grupp människor som alla hjälps åt med ett firande. Det är enbart mina känslor och höga förväntningar på högtider. Därför känner jag inte för julafton heller oftast för ensamhetskänslan spökar fram då hos mig. Jag vill känna mig omringad av människor som tycker om migJag vill dela skratt och glädjeJag vill fixa och mysaJust nu är jag trött efter och ha jobbat. Idag är jag pigg. Så nu ska jag ladda inför 6 dagars jobb och helt ärligt så är jag inte pepp på det men det kommer gå över. Veckan kommer rulla på från och med imorgon. Allt är möjligt och allt blir till det bästa. Massa pepp nu, nu kör vi, sträck på dig och le med hela ansiktet, dansa och klappa händerna till en härlig låt och: skit i vad andra ser och tycker. // Evelina