Småstadsliv

Småstadsliv är det där vi är mindre kränkta? Hur skiljer sig en småstad till en större stad, Stockholm, Göteborg, Malmö? Förutom till storlek och dialekt. För jag tänker liksom att vi bor i samma land men ändå gör vi likadant och samhället har fått in oss i ramen. Det finns system för oss att följa, lagar, riktlinjer och obligatoriska sammanträden. Det behövs struktur såklart, våra beteenden skiljer dom sig. Göteborgare är goa och glada men lite väl stolta över det, va? Det är ett säkert kort liksom för det "vet" alla, även dom som är uppvuxna där. När jag var barn så bestämde jag och min kusin för att när vi blev vuxna skulle vi skaffa en 'göteborgare' 😂 och jag vet inte varför egentligen. Jag tror det var för att någon sa att "Göteborgare är härlig att lyssna på" och sedan gick det säkert någon ungdomsfilm. Hur lurad blev jag? Jag har träffat på killar ifrån Göteborg men det blev inga"goa göbbarr" 😅 När jag tänker tillbaka på hur ilurad jag blivit och som barn, saker jag ser idag och som pappa sagt "det var bara något jag hittade på" Jo, men härligt, kul att jag gick i skolan och berättade att vi hade småfolk som bodde på vinden. "Problemet" som pappa fick var att jag tjata om att gå upp på vinden och kolla om dom var där. Vi hade en lucka i taket som åker ner med en trappstege så det var som tur var svårt för mig själv att gå upp där. Vad skulle jag komma till, jo det var att det har diskuterats en del kring kränkning, att vi blir kränkta. Hur ska vi annars kunna komma någonstans om vi inte kommunicerar? Det är många ord som vi slänger med idag och det är bland annat kränkning att "jag känner mig kränkt". För mig är det något allvarligt, alltså att "nu har jag verkligen gjort bort mig" detta är inte bra. När metoo startade så kom det mer och mer men det var även då vi fick upp ögonen till en annan vinkel. Det blev en uppfostran till samhället. Nu är det istället så att vi kvinnor som börjar synas mer, säger ifrån och ifrågasätter. Är det så att kvinnan blir stark och mannen känslig?  - För då kommer det kommenterar som "lättkränkta" sverige "nu vågar man inte säga något som man" "kränkningar hit och kränkningar dit,fy vad fjantigt" Många man är bra och står på sig och Ni behövs, att säga ifrån och vara förebilder. Hur skiljer sig denna lättkränkning ifrån stad till stad? Jag tycker att det är bra att vi säger hur vi känner och upplever i en viss mån. Senaste veckan här så har vi sett bevis på hur härskarteknik fungerar på t.ex Cissi wallin. Fungerar är väl fel ord, där det har förekommit. Där en manlig chef har härjat, det konstiga är tystnaden ifrån dom.  Kränkningar måste få finnas och vi ska prata om det och lära oss. Denna bild tog jag idag i Lysekil när jag var där. Jag reflekterade över hur jag hade målat upp Lysekil och kusten, som barn. Hur det är i en liten stad och jag tycker det finns en varmare känsla. Som våran 108åring Amie sa till aftonbladet "det var bättre förr då hjälpte vi varandra och var glada, idag är vi mer sura" Tänk det gamla samhället med gamla stadens kullersten, småbutiker och inga smartphones vid handen eller lurar i öronen. Jag pratar om mig själv, jag älskar mina öronlurar. Det måste förändras vare sig vad vi tycker om förr och nu. Måste försöka att tänka nuet och att bara se framför sig hur härligt och ljust det ser ut. Det måste därför behövas kränkningar och att vara lite obekväm. Jag tycker naturligtvis inte att någon ska få kränkningar men att vi reagerar på hur vi blir behandlade, pratade till för då går det mot en utveckling. Mitt inlägg idag bjöd på en mängd tanketrådar och jag knyter ihop det till att "jag sitter på mina takåsar och där stannar jag tills allting ordnat sig" Du är underbar Tack kära niHallå där. JagDuHejHa en trevlig dag// Evelina