♥ \'Om mamma och jag var främlingar skulle vi säkert tycka om varandra\' ~ J\'ai tué ma mère ♥

                      ”Jag dödade min mamma” (”J'ai tué ma mère”) handlar om hatkärleksförhållandet mellan en mor (Anne Dorval) och en tonårsson (Xavier Dolan). De kan inte föra en konversion utan att pika varandra. Ibland försöker de men det slår direkt över i Huberts förakt och mammans skuldbeläggande. En så enkel fråga som "hur har din dag varit" startar en kavalkad av giftiga meningsutbyten. Den hyperkänsliga, poetiske Hubert äcklas över sin mors kitschiga kläder, konstiga inredningsdetaljer, sättet hon tuggar på och varje ord hon säger. Samtidigt erkänner han inför sin videokamera att trots att han kan räkna upp hundra människor han älskar mer än henne så skulle han döda den som gjorde henne illa. I många av scenerna med närbilder på deras ansikten är de i kanten av bilden, inte tillsammans, som för att framhäva distansen mellan dem. Inklippsscener med glasfönster som krossas och tallrikar som går i bitar mot golvet illustrerar Huberts inneboende frustration. Gudabilder på mödrar skymtar förbi emellanåt. Stormiga himlar. Smäktande musik under utvalda scener i slow motion. Det är så många konstnärliga metaforer, vilket jag tycker mycket om. Även titeln är en metafor, för Huberts dramatiska tankar gissar jag. Samspelet mellan Xavier Dolan och Anne Dorval är så gripande och de samarbetar även i hans senaste film. Hubert och Chantale gestaltas på lika villkor och får ta lika stor plats utan att den enas känslor skiner över den andras. En av de finaste scenerna är när Hubert med mörk blick retoriskt frågar vad hon skulle göra om han dog imorgon. Hon svarar inte, men när han har vänt ryggen till och är utom hörfull säger hon lågt: ”jag skulle dö imorgon”. ”Jag dödade min mamma” är en vacker film med sotiga kanter om hur komplicerat det kan vara att vara att vara förälder, att ha en förälder, att vara tonåring. Trots temat tycker jag aldrig att filmen blir nattsvart, utan den balanserar fint. Jag fascineras så av Xavier Dolan. I den här filmen är han nitton år, och har både skrivit manus och regisserat den. Han har beskrivit den som delvis självbiografisk. Efter ”Jag dödade min mamma" så har han gjort fyra filmer till, alla lika hyllade. Den senaste på ett liknande tema hade nyligen premiär. Och som en sista parantes med risk för att låta objektifierande så är han fasligt snygg också. ♥ Fanny ♥