EN LITEN BOKRECENSION: MINIATYRMAKAREN

Författare: Jessie BurtonAntal sidor: 378Första meningarna: ”Begravningen förmodas bli en stilla tilldragelse, eftersom den bortgångne saknade vänner. Men detta är Amsterdam - ord är vatten som flödar in i människors öron och rötår där - och sydskeppet i Gamla Kyrkan är fullbesatt.”HANDLING: En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans vasstungade syster Marin. Först senare dyker Johannes upp - och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i dockskåps-storlek. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt. Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning - eller orsaken till deras fall?OMDÖME: Det här var en väldigt underlig roman. Det är en historisk inblick i dåtidens Amsterdam, samtidigt som vi följer familjen Brandt där Nella får kontakt med den mystiska miniatyrmakaren. Det är stundvis väldigt spännande och det finns fina element i boken. Element som tar upp dåtidens svårigheter med utomäktenskapliga förhållanden, bland-rasiga förhållanden och homosexualitet. På så sätt blir romanen väldigt mycket djupare än handlingen ser ut att vara. Det är dock svårt att förstå författarens intentioner med boken. Hur mycket som ska läsas som verklighet, och vad som faktiskt är magi och fantasi. Jag brukar tycka väldigt mycket om romaner som behandlar just denna fina gräns mellan verklighet och magi, men här blir det lite i det rörigaste laget. Till slut tycker jag att den historiska skildringen är mer intressant än handlingen i sig. Allt som allt är boken lite konstig och det känns inte som att jag någonsin får något grepp om den. Det underliga överträffar det intressanta och i slutändan förbereder jag mig på att känna mig som ett frågetecken när boken är slut, vilket jag också gjorde. Kanske är detta en bok som behöver läsas om för att knyta ihop trådarna, men jag vet inte om jag någonsin kommer vilja det. För mig blir nog knutarna lösa.