EN LITEN BOKRECENSION: SMÅ ÖGONBLICK AV LYCKA (MEN RÄTT SÅ MYCKET ELÄNDE MED)

Författare: Hendrik GroenAntal sidor: 375Första meningen: ”Jag kommer inte att tycka om gamlingar i år heller.”HANDLING: Hendrik Groen är 83 1⁄4 år gammal och bor på ett äldreboende i Amsterdam. Han har tröttnat på att alltid vara korrekt, intagande, vänlig, belevad och hjälpsam. ”Jag tänker inte tycka om gamlingar i år heller”, skriver han i sin dagbok, och det blir inledningen till en charmig och dråplig rapport inifrån åldrandets värld. Det handlar om vänskap och kärlek i livets bortre ände. Om skröplighet, förfall och död, men också om hur man på bästa sätt står emot tristessen och ger dagarna på äldreboendet mening. Det handlar kort sagt om den eviga frågan om hur man ska göra någonting meningsfullt av det liv man har kvar att leva.OMDÖME: Den här boken var riktigt rolig. Man kan säga att den var som ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” fast i det här fallet klev gubben aldrig ut genom fönstret och försvann, utan stannar kvar på ålderdomshemmet och blir läsarens man på insidan. Boken är skriven i dagboksform så den är väldigt lättläst och känns sådär lite extra personlig. Mitt i allt det roliga finns en svart humor, och blandat med alla roliga spratt som spelas för att hålla skratten uppe finns en sorg och en rädsla. Inte bara för döden, utan också för livet, tillvaron, nuet. Det är i slutändan en väldigt eftertänksam bok som bjuder på både skratt och tårar. Jag som ungdom kan på mitt sätt uppskatta boken, men jag kan tänka mig att den uppskattas på en helt annan nivå av en äldre läsare. Någon som ligger närmare käre Hendrik Groen, inte bara i ålder utan också i tanke. Kanske är det värt för mig att läsa om denna när jag är lite äldre.