NÄR MAN ÄR MAGSJUK...

Igår natt vaknade jag av att jag var kissnödig. Men det hann inte gå många sekunder innan kallsvetten kom, och sedan suset i öronen, och sedan den där obehagliga känslan när man bara vet att någonting är fel. Och någonting var fel.   Så efter en hel natt med spyor, fulla och illaluktande papperskorgar som B-plan för spy-hink, diarré och annat mysigt som vi inte behöver detaljera, så vaknade jag igår och kände mig som en skål med äggröra. Att fylla huset med saker i beredskap för magsjuka hade jag ju såklart inte tänkt på, så jag fick börja med att koka min egen vätskeersättning. Jag mådde illa hela morgonen, men efter att ha fått i mig lite av mitt hopkok så mådde jag genast mycket bättre (jag måste ha varit så jävla uttorkad efter helvetes-natten!). Bunkrade upp mig i sängen med morgonrock och tofflor och försökte att titta på film, men somnade mest hela tiden. Dock så blev jag relativt pigg efter mina många mikropauser, och kunde då fortsätta film-tittandet. Om jag hade haft någon styrka i kroppen över huvud taget så hade jag velat ta en promenad, för det var så fint väder ute! Jaha, va roligt. Solen skiner, 14 plusgrader, och här ligger jag och mår som ett mosat ägg.   Sandra var supersnäll och hjälpte mig att köpa fiskbullar. (Denna underbart, inte, goda föda som man får leva på under denna magsjuka period...). I slutändan överlevde jag dagen på ljummen vätskeersättning, en vit macka med smör och sju fiskbullar i buljong. Mums. När det började närma sig kväll så fick jag återigen känslan av den där oerhört starka tröttheten. Jag försökte att titta på film, men det var bara jobbigt och allting rörde sig för mycket. Och lyssna på musik var lika jobbigt och bara för högljutt och störande. Åt helvete med alltihopa tänkte jag, och så somnade jag i stället.   I morse vaknade jag efter 14 timmars sömn. Och efter att ha fått i mig en skål flingor med mjölk och pasta med fiskbullar, så känns det ändå som att jag börjar leva lite smått igen. Idag tar jag det lugnt och fokuserar på att starta igång kroppen igen, och väntar på att återigen få känna känslan av hunger. Det är fan inte kul med magsjuka.   Sedan måste jag nämna det faktum att ingen av mina rumskompisar vaknade under sjuknatten. Efter sju vändor, med uppstötningar från alla håll, och spolningar och handtvättning, så blev båda förvånade när jag berättade om nattens händelser på morgonen. Snacka om att sova som stockar. Dock så blev Sandra smått förvånad när hon var på toaletten under natten och såg att soptunnan var borta, och allt som låg på golvet var locket.   //