"Det är ditt fel om ditt barn skriker hora"

Nu måste jag skriva av mig igen...... Men jag läste en insändare i Sydsvenskan idag, ni hittar den här: "Det är ditt fel om ditt barn skriker hora"Måste bara säga att insändaren är läsvärd, oavsett vilken ålder man har på årskurs i skolan, eller vilken ålder man är förälder till. Fördomar säger mig att det är främst killar som skriker dessa kommentarer till tjejer, men kan så klart vara tvärtom också. Men någonstans undrar jag hur allt sånt här aldrig kan få något slut? Jag menar i höstas var det värsta karusellen kring #metoo vilket också inkluderar dessa nedvärderande kommentarer - för det är ju precis vad det är. Och varför lär vi våra barn att det är okej att skrika något sånt till någon annan? Hur kan de här barnen dessa ord överhuvudtaget? Antagligen vet dem inte fullt ut vad de innebär, bara att man är cool om man använder dem.... Så långt ifrån cool man kan komma skulle jag vilja säga!! Men det här är vardag i skolan, på träningar och samhället i stort. Varför? Jo för att vi lär våra barn att det är okej. Vi orkar inte ta striden, som vi borde, när de använder såna här ord. Varför har vi liksom gett upp hoppet helt? Det kan man ju inte göra. Verkligen inte när man aktivt valt att skaffa barn. Det är en skyldighet att uppfostra dem också och det verkar sannerligen många föräldrar ha missuppfattat. Att det liksom tillkommer föräldraskapet.Jag känner att det är GALET att det är såhär, måtte alla föräldrar ta sitt ansvar - prata med era barn och ungdomar vad som är okej och inte. Hur man beter sig mot klasskompisar, lärare, andra vuxna eller ja generellt sagt andra medmänniskor. Vi inom skolans värld försöker (och gör oss själva helt gråhåriga emellanåt), men utan hjälpen från föräldrar kommer vi aldrig att komma någonstans. PUNKT. Vi måste liksom hjälpas åt, dra åt samma håll och samarbeta, vi måste tillsammans ta vårt ansvar som vuxna medmänniskor. Jag kan lova er att detta är något som förekommer på de allra flesta skolor i Sverige, och hör vi något är det självklart att vi ingriper. För det är fel. Vi hjälper då alla föräldrar att uppfostra deras barn, till goda samhällsmedborgare, för att det är skolans plikt... men varför ska jag och alla kollegor göra det när det ändå (lik förbannat - ja jag blir faktiskt arg!) inte fortsätter på hemmaplan?! En värld 2018 kunde man önska att den var utan främlingsfientlighet, utvisningar, könsord, skällsord, krig, svält och allt annat hemskt. Men det är den inte. Än. Det som stör mig mest är alla godtrogna föräldrar, vars barn aldrig har gjort något. Alla kan göra fel, men då är det viktigt att vi vuxna tillrättavisar det! En väldigt klok kollega sa till mig (och gav det nog som ett tips liksom) "Kom ihåg att man gör sina barn, Flisan..." Och det är sååå sant!! Verkligen! On point totally!Som pappan skriver i insändaren:"För oavsett vilken bil du kör, vilket jobb du har och hur du är klädd på föräldramötet så finns det en obehaglig sanning om det här med att ditt barn kallar min dotter för hora: Det är ditt fel."Samma sak vad gäller mobbing eller andra elaka saker, det finns en obehaglig sanning bakom allt det också och den är: Det är ditt fel. Hur ont det än gör i ett föräldrahjärta så är det sant. Man måste bara komma ihåg att svälja stoltheten då, fortsätta älska sin unge och kanske överösa med mer kärlek i närvaro än genom gåvor. Tänker jag. Lite tankar såhär på fredagen. Jag ska lämna er ifred nu - glöm inte att läsa insändaren bara!! Den var riktigt bra faktiskt. Länken hittar ni där uppe!PUSS