Dunka-dunka-musiken

Som jag skrev nyss så försöker jag sätta fart på dagen med hjälp av lite morgonmusik i rätt tempo. Det som arga föräldrar kallade dunka-dunka när jag var yngre, vad det kallas nu har jag dålig koll på. Men jag tänkte vara hygglig och dela med mig av den skönsång som håller mig sällskap denna lördagsförmiddag som känns som söndag. Det finns likheter. Jag är inte på jobbet. Jag är inte i kyrkan. Här har vi en gammal goding som jag lyssnade massor på för tjugo år sen eller så. Lika bra idag! Clawfinger!