Ledig fredag

Idag är jag ledig från jobbet. Långhelg utan några speciella planer alls, även fast jag sa annat när jag bad om semester. Jag sa att jag och ungarna skulle åka bort, fast i själva verket ville jag bara slappa och ta det lugnt en extra dag. Just nu är det tyst och tomt här hemma, och eftersom jag är ganska nyvaken tycker jag att det är rätt skönt. Men jag vet att jag kommer tröttna på att vara själv om ett par timmar, så är det alltid. Att inte jobba kommer jag inte tröttna på, så mycket vet jag. Jag har aldrig riktigt lärt mig att älska ett jobb som vissa verkar göra. "Jag brinner för mitt jobb" har jag både hört och läst folk hävda, för mig är det obegripligt. Ett jobb är ett jobb, ett måste för att ha råd att leva. Jag vet inte ens om jag önskar att jag kände så kring jobbet. Att verkligen älska det man gör fem dagar i veckan (fyra denna veckan) låter på ett sätt väldigt härligt, men tänker jag på det några sekunder till får jag kalla kårar. Vissa jobb är naturligtvis viktiga nog att "kunna brinna för", men de allra flesta jobb folk går till är ju hyfsat anonyma i det stora hela. De kan vara viktiga på många sätt, fast långt ifrån något att älska. Jag har hört det från folk i många olika branscher, allt från mäklare till lärare. Lärare kan jag förstå, det är till och med en av de viktigare egenskaperna hos en lärare; att älska sitt jobb. Att älska barn och ungdomar (på rätt sätt) och att se dem som de är tror jag gör all skillnad i världen. Att älska sin kommission gör inte samma skillnad på kvaliteten vad gäller mäklare.  Det är något av två ytterligheter dessa två exempel. På ena kanten har vi de som kan påverka framtidens samhälle allra mest, och på andra sidan....ja. Hur beskriver jag det utan att låta nedlåtande? Svar: jag låter bli. Sedan finns det jobb som eventuellt fyller en funktion och i de fall de gör det är det en viktig sådan. Likväl är vissa karriärsval helt omöjliga för mig att förstå. Mäklare skulle jag inte vilja jobba som, men jag har noll problem att förstå hur det kan locka. Hyfsat fritt och antagligen är det en tydlig koppling mellan (bra) utfört arbete och ersättning/lön. Men man jobbar nog mycket OCH man jobbar på söndagar. Är delar av mäklares provision OB-tillägg tro?  Ett av de märkligaste jobben jag kan komma på är "sjukhusclown". Vem vaknar en morgon och tänker att "det är clown jag skall bli"? Av alla som söker lyckan som clowner måste antalet som faktiskt anställs somclown vara mycket begränsat, eller så är det ytterst få som strävar mot det målet. Jag har aldrig gillat clowner förutom de läskigarevarianterna i t.ex. IT, och fram tills dess att jag såg något inslag på nyheterna om sjukhusclowner hade jag aldrig hört talas om fenomenet. Bilden är lånad från en Sjukhusclownutbildning i Luleå. Bor man i närheten kanske det kan vara något? Ett jobb som OM man lyckas gör sjuka barn glada, då måste det vara underbart givande. Men som i de allra flesta yrken bör det finnas de som inte riktigt gör ett kanonjobb. Då förvandlas ju rollen i ett nafs och blir mer IT-varning än något annat. En clown ingen skrattar åt är en sorglig tanke. Clownen Beppo är ledsen....