Lördag, ledig och fylld med kärlek

Ikväll började jag äntligen att fixa med våra bröllopskläder inför nästa helg då min syster Åsa gifter sig i Krakow. Jag ska vara tärna ihop med mina andra två systrar och klänningarna har Åsa valt och köpt till oss. Min är fantastisk och av en modell som jag aldrig skulle välja själv, jag är får sparsmakad och blyg tror jag, men det ska bli jättehärligt att få bära den och jag kommer känna mig som en prinsessa! Jag vill bara göra ett försök att sy in den lite, för jag var lite större i vintras när jag gav henne mina mått. Mannen min har köpt en kostym och även där behövs lite justeringar, så eftersom jag sytt en hel del i mitt liv, både nytt som jag ritat själv och en hel del "göra-om", samt lagningar, så har jag tagit på mig att fixa till våra bröllopskläder. Jag visar inte klänningen innan det är dags för bröllopet, men jag kan ge en liiiten teaser från förut när jag satte mig vid min gamla trogna maskin. Jag började med mannens kläder idag, så min klänning får vänta till imorgon eller på måndag. Idag sov jag till halv ett! Jo, men ärligt, till halv ett, 12.30 på dagen. Nåt e ju fel. När jag vaknade hade jag en sprängande huvudvärk och var så kissnödig så jag knappt kunde gå ner för trappan till toa hahaa, mannen min frågade när han såg mig hur jag mår. - Muggig som en liten råtta svarade jag, ännu inte medveten om vad klockan var.. Men, jag behövde det uppenbarligen.Jag la mig i soffan ute på terrassen i solen med dubbla koppar kaffe en stund och efter ett tag bestämde vi att ge oss ner på byn, för idag var det SM i Triathlon här i vårt vackra samhälle och eftersom det inte händer så mycket här i Skärhamn den mörkare delen av året, kändes det viktigt att komma ner och få ta del av stämningen, människorna, tävlingen och musiken.Jag har sagt det förut, men tänker det typ varje dag, så jag säger det igen, det är sååå vackert här, så jag måste stanna upp och blir helt lycklig så gott som varje dag! Kanske är det för att jag rest så mycket förr om åren, att jag liksom inte blir hemmablind, eller så blir jag bara inte det. Visst är det galet vackert!? Jag å Frallan är på väg ner mot hamnen ihop med min älskade morbror. Frallan syns knappt, men sitter som vanligt bak i lådan på min cykel. Hon ÄÄÄlskar det! Sitter där å spanar och sniffar i luften när vi susar fram. Jag blev så enormt stolt över att se det genomgående regnbågstemat, som för mig totalt symboliserar allas självklara rätt att få vara sig själva! En rätt som fortfarande inte är helt genomgående i vårt samhälle tyvärr.  Senast härom veckan hörde jag tre farbröder (de var i olika åldrar från ung till äldre, men jag kallar dem så för att deras resonemang för mig är otroligt gammaldags och skrämmande. Hade alla resonerat så hade vi fortfarande bott i grottor och gått omkring med påkar) Jo, jag hörde tre farbröder resonera med varandra och jaga upp sig över just att en av dem hört nåt om regnbågsfärgade tröjor på vårt Triathlon - detta var när jag jobbade i den stora hamnen för bilimport/export som vi har här på Tjörn, där jag jobbar timmar inemellan, inte på ett makeupjobb. Jag sa inget och låtsades inte bry mig, för jag ansåg inte att det fanns så mycket att tillägga. Resonerar tre karlar så vansinnigt uppåt väggarna, i min värld, knasigt, så finns det nog inte så mycket som kan ta dem därifrån. Det är iallafall inget som jag tänker lägga min dyrbara energi på. SÅ FRAM FÖR ALLAS RÄTT ATT VARA OLIKA, ATT FÅ VARA SIG SJÄLVA! (så länge man inte skadar andra levande varelser såklart) Vackraste vyn jag kan tänka mig! Från min äldste sons arbetsplats, och vårt favvohak "Andreens Tapas" i Södra Hamnen i Skärhamn.  En ljuvlig lördag! Trots att jag sov större delen av dagen hahah. Min snart femtonåring lät lite impad när han konstaterade att han gått upp till och med före mig idag.. Njut av livet!