Varför Ann(sof)ie

Varför Annie? Mina föräldrar bestämde mitt namn till Ann-Sofie Johanna Olofsson när jag var liten å inte kunde försvara mig. En släkting, Lena min gudmor, började redan nör jag var bebis att kalla mig för Fiffi och sen dess har jag mest varit Fiffi, både för mig själv och för alla runt. Inte Ann-Sofie för det namnet har bara varit mitt på papper och i namnteckning, men inte i mig själv, för mig själv.. Det är inget fel på namnet i sig, det består av för mig två fina namn, men att sätta ihop dem, det där med dubbelnamn har blivit att jag aldrig helt har kunnat förlika mig med det. Ann-Sofie är för mig en annan sorts person, det är nån som ser ut på ett annat sätt å har mer ordning och struktur i sitt liv och kanske glasögon, som jag ju faktiskt också har haha, å kanske jobbar på bank eller nåt annat ordningsamt.. Nä, det har varit Fiffi. Tills Mia Skäringer och Ack Värmland kom och förstörde det när de i ett helt avsnitt kallade snippan för fiffi! Tack för den Mia’n crew.Jag vet, det är säkert många som gör! Kanske är det bara jag i hela landet som inte vetat om det, men det komplicerade alltihop en smula och jag kan säga att det inte bara är en gång som människor jag mött fått ett finurligt uttryck i ansiktet när jag sträckt fram handen och presenterat mig. Hej, Fiffi.-Jasså’ru hehe (säger dom inte för dom e ju inte helt dumma i huvet, men mitt huvud liksom översätter det från deras leende ögon och mun och de något höjda ögonbrynen)Jag ändrade det till Fiffsan istället men det kom ikapp mig ändå. Som modellen som fullkomligt bröt ihop när vi skulle börja följa varann på Instagram och jag sa Fiffsan. Han klarade inte av att dölja det ens hahah. Han faktiskt till och med höll sig för magen å böjde sig fram hahahSå. Annie växte fram. Ann(sof)ie, (Fiffs)an-nie. Jag byter. 44 år gammal tycker jag ändå att jag kan ha rätt att heta nåt jag tycker om och som är jag.Tycker det är jättefint och något jag kan förlika mig med. Fiffi/Fiffsan är också jag, men Annie kan jag säga, både till svenskar och andra nationaliteter utan att dom bryter ihop eller måste lägga band på sig samtidigt som det rycker i mungiporna ;) Det var väldigt längesen jag skrev något här i bloggen och jag har faktiskt många gånger tänkt att jag helt skiter i det nu, att jag ska ta bort den, för jag har inte fått plats med den här delen i mitt liv på så länge, har inte räckt till.  Men, så går jag liksom runt å skriver i mitt eget huvud nästan varje dag och saknar det rätt ofta.. kommer på små roliga saker och pratar å ”skriver” inne i huvet, så jag kom fram till att jag lägger ribban på en nåbar nivå och kör, skriver när jag vill och orkar. Så. Inga fler krav än så. Kan väl inte va så svårt.Godnatt, stort tack om du läste ända hit & varmt välkommen tillbaka!!