Att vara nöjd utan att veta resultat

Oookej, så i helgen körde jag min första Sverigecup som senior. Efter premiären i Gällivare fick jag svart på vitt att det var dags att dra i handbromsen, var helt färdig. Hade ingen energi till nånting. Några veckor med helvila från träningen och energin började komma tillbaka,  drabbades då av lite problem med bihålor och sjukdom innan jag äntligen kunde börja träna sånär normalt igen.   Här kommer några rader från ett inlägg som hamnade i utkastet för nån månad sen.. Så förra året lärde jag mig att jag ska lyssna på kroppens signaler i tid, inte träna med smärta allt för länge utan att kolla upp felet, så slipper man kanske stressfrakturer och andra förslitningsskador. Har i år lyssnat på den sortens signaler och undgått besvärliga skador, men det fanns tydligen fler signaler, typ som att det kanske inte ska kännas som man vaknar med ett blytungt täcke över benen på morgnarna under en allt för lång tid, då är det dags att dra i handbromsen... man kan faktiskt inte göra mer än vad kroppen klarar av, hur mycket man än vill. Logiskt egentligen. Hjärnan kan påverka mycket, på gott och ont. Nog om hur huvudet ska lyssna på kroppen. Har ju detta år även insett att kroppen inte fungerar om det är på tok för mycket som snurrar i huvudet. Även fast man bara tycker att allt man gör är roligt, ” jag tycker det ju är kul att träna och det är roligt på jobbet, kanske lite stressigt ibland men det är ju bara kul att träffa folk och servera god mat, och jag hinner ju träna innan... och efter”  - Eeh hinner? - ja, men optimalt? - nej! Stress, stress, stress. (Beror ju givetvis på vilket jobb, men det jag haft har varit på tok för stressigt) Hmm man kan ju nästan tro att kropp och huvud sitter ihop.  Så årets konstaterande, mental påfrestning i kombination med att huvudet  övertygar kroppen om att ”det är det här du behöver, fortsätt träna, det ska kännas så här att träna mycket” när det egentligen kanske är en kortare period av motsatsen som är det nödvändiga, det är inte en bra kombination. Hitta balans är nyckeln! Lagom är bäst. Jag befinner mig verkligen inte där jag vill tränings och formmässigt,körde en liten lokal tävling förra veckan, efter den ringde jag till min (fantastiska!) tränare och sa att jag inte tycker att jag har nånting att göra nere på cupen i Ulricehamn. Jag vet att det är tävlingar jag behöver men känner mig inte så tränad, jag kommer inte kunna prestera de resultat jag vill så känns onödigt att åka en cup, kan ju bara åka en liten tävling istället.. ” det är just av den anledningen du ska åka ner till Ulricehamn Filippa, det blir perfekt för dig” får jag till svar, precis vad jag behövde höra, ett ganska långt samtal men väldigt bra, vi la bland annat upp en plan för helgen. Att kunna åka iväg och ställa upp i en tävling och inte bry sig om vilken placering man tycker man borde komma på utan att enbart ha fokus på sitt mål med dagen, sitt genomförande och prestation. Nämnde i ett tidigare inlägg att jag alltid varit väldigt fixerad vid resultatet, visst det går bra så länge man levererar de resultat man vill. Men då man är långt ifrån att kunna göra det är resultatmål INTE att rekommendera, då gäller det att hitta andra saker. Känslan jag hade idag, under skidtestning, uppvärmning, precis innan start, under och efter loppet är den bästa känslan jag haft på länge! Kanske inte fysiskt men mentalt, jag var här och nu och brydde mig inte om nånting annat än att följa min plan för dagen. Så kul! Jag har inte kollat resultatlistan och kommer heller inte göra det! Men efter loppet har jag tydligt förstått att jag ”borde” vara missnöjd, men vet ni vad, det är jag inte. Ni vet inte vad min plan var eller vad mina förutsättningar är så jag vill bara säga att jag är nöjd med min prestation idag trots att jag är helt (nästan) ovetande om resultatet! Glad att vara tillbaka i tävlingssammanhang igen även fast vägen tillbaka är lång så känner jag mig motiverad och vet vad jag vill och ska jobba med för att utvecklas! Ser fram emot några veckor med fin träning i Falun, kontinuitet och tuffa fartpass.  Önskar er alla en fin veckan, kramis!