Ett besök på Bun Meat Bun

Häromdagen (ni vet när jag hade min riktigt kassa dag) blev jag så sugen på burgare att jag bestämde mig för att vänta med frukosten och äta en tidig lunch på Bun Meat Bun på Söderhallarna. Det var längesen jag åt där så jag kände att det var dags + de hade en burgare på menyn som jag ville prova: Cheesus med extra mycket och olika sorters ost. Det var inte länge jag var där, mest pga foglossningen som gjorde sig påmind, men några reflektioner hann jag få under min korta lilla egenlunch: - Söderhallarna är ett väldigt omysigt ställe att äta lunch på. - Att sitta och äta hamburgare själv känns lite konstigt, inte minst när man är tjej. De enda andra gästerna förutom mig var flera gäng killar - inte en kvinna så långt ögat kunde nå. Kände mig lite out of place och udda. Var är ni, hamburgertjejer? - Bun Meat Bun är bra men jag tycker fortfarande inte att de kommer i närheten av mina favoriter: Barrels och Flippin Burgers. Jag är med i en hamburgergrupp på Facebook (i princip bara killar där med) och där hyllas BNB titt som tätt. Personligen tycker jag att det är en bra lunchburgare men jag skulle inte orka ta mig till Söder mer än typ en gång om året för att äta den, när det finns så mycket bättre ställen närmre. Sen får jag en McDonalds-liknande mättnadskänsla efteråt som jag inte tycker är så himla trevlig, ni vet när man bara vill lägga sig och sova. Jag vet inte vad det är, kanske köttet? Obs, nu låter jag väldigt negativ och det är jag inte, burgarna är goda, men alternativen vinner alltid.