Sårbar

Hon bar sin historia som en prinsessa bar sin krona.Hennes hud hade blivit pansar efter alla slag hon tagit.Hon var starkast i världen, hade gjort allt förut. Lämna hjärtat på hyllan i hallen innan hon drog på sig stövlarna och gick.Hon hade blivit bränd så många gånger, att hon till slut lärt sig leva i elden. Det var därför inte konstigt, att hon stötte bort allt som försökte ta sig nära.Samtidigt som hon slukade all typ av kärlek, som kunde få elden att svalna.Ibland ville hon bara få andas, så som dom andra gjorde. Tog på sig rött läppstift och låtsades vara någon annan.Men elden sken igenom och pojkarna hon träffathade antingen en tendens att bränna sigpå allt det där hon var, som dom inte förstod.Eller så dränkte dom henne, i sitt desperata försök till att avgränsa den brand som hon omedvetet startat. Oavsett vad så slutade det alltid likadant. Dom lämnade. Folk dog. Droppade som flugor.Och alla sa att det inte var hennes fel.  Sen stod dom där och tittade på allt branden hade eldat upp.  Hon ville så gärna.Men det blev så fel.Och hon kunde inte förståvarför