Vad är det du inte förstår?

"Förstår du nu hur illa ställt det är med dig? Du klarar inte ens av att sitta här och ha ett samtal med mig. Snälla, fundera på sjukskrivning" Terapibesöket fick avbrytas. Tack och hej. Jackan slängde jag halvt på mig i farten, rusade till bilen och väl i den började jag skaka som ett aspelöv. Kallsvetten klibbade på ryggen medan jag körde i ilfart hem. Ville bara hem, eller bort. Försökte köra ifrån den otäcka hemska panikångesten. När jag tänker på det nu så ska vi nog alla vara glada för att inget hinder dök upp mitt i vägen där jag körde. Sjukskrivning? No no no, det hinner jag inte med! Och om chefen får se ett läkarintyg som det står utmattningsdepression på så kommer min fasad att bli genomskinlig och man kommer att se på mig som att jag är den svagaste människan i hela världen, helt värdelös som inte klarar eller tål någonting. Det räcker väl ändå med att jag själv har den uppfattningen? Det är ju det här jag har försökt dölja för precis alla runtomkring mig. Sjukskrivning? No no no no! Herregud, vad tänkte jag med?