..Jag hade tydligen Anorexia..

...Jag hade/har tydligen Anorexia... Jag har tänkt på här med vad folk verkar anse vara "okej" att häva ur sig om bla kroppar. Jag tänker mest på oss (jag skriver oss då jag tillhör den "smala skalan") som är NATURLIGT smala. Jag har sen jag föddes vart liten och smal, när jag tex gick i 4-6an så vägde jag bara 25kg, sjuuuukt lite. MEN jag har aldrig haft problem med att äta, tvärtom! Jag kan äta MÄNGDER och gärna flera gånger om dan. Jag har ALDRIG haft varken bulimi eller anorexi. Men, jag som smal har fått utstå så mycket skit och mobbning. Jag har fått höra miljoners gånger att jag har både det ena och andra i "sjukdomsväg", inte av läkare då dom bekräftat mig som frisk Men av främmande människor och vänner.  Jag har även läst i så många trådar på sociala medier att vi smala ska och får inte klaga på våra kroppar för att vi "tillhör" normen. Normen av vadå tänker jag? Vi får heller inte påstå att vi blir mobbade pga vi är smala eller att vi skulle ha problem med att köpa kläder.BULLSHIT!Jag hade iinnan jag fick min första son, fruktansvärda problem att hitta bla byxor som satt tajt och snyggt eller linnen som inte var för urringade. Jag har fram tills jag fyllde 20 endast fått handla kläder på barnavdelningen, och hur kul är det som 17-19åring ha en bh med snobben eller något annat "pluttigt" på? Jag får fortfarande idag kolla kläder på barnavdelningen.  Jag minns en händelse som inträffade när jag gick i gymnasiet: I våran klass hade vi en tjej som hade anorexia (ja hon hade det och gick själv ut med det i klassen tsm med skolsyster). En dag så stod jag och några vänner och  väntade på bussen och denna tjej gick förbi oss en bit ifrån, en av tjejerna häver då ur sig "-usch, på henne syns det att hon har Anorexi men det gör det inte på Ninnie."..det blev ganska tyst och jag blev så fruktansvärt chockad av hennes kommentar att jag inte kunde fram ett ljud. Jag satt och tänkte att är jag verkligen så smal att jag nästan ser sjuk ut? Att människor tror att jag har anorexia? Jag tog den kommentaren hårt och gjorde allt för att svälja den. Hade det vart JAG idag som som stått där i klungan så hade jag sagt ifrån.  Eller den gången när jag var så himla STOLT över ett par suuuuper snygga jeans som min mamma köpte när jag gick i 2an(?) för att jag verkligen ville ha dom. Redan dagen efter så hade jag på mig dom till skolan. Skit stolt som jag var över byxorna gick jag hela dan och kände mig så snygg, tills en tjej kom fram, Hon tittar på mina byxor och jag ser då att HON har exakt likadana på sig, sen säger hon snäsigt "-du, dom där byxorna ska sitta tajt". Jag SKÄMDES!! Och sa att jag kanske ville att dom skulle sitta löst, men jag ljög..det är klart att jag medvetet inte valt att dom skulle sitta löst. Jag använde inte byxorna något mer efter det. Jag har under alla dessa år blivit kallad pinnen, spinkis, tunnis, Ninnie-pinni, anorexia anfall, plattis mm..listan går att göras så låååång. Men det ska jag inte få kalla mobbning? Utan det är något jag ska ta, hålla käften och må bra av?! För att jag tillhör "normen"? För att jag minsann inte har något att klaga på..Varför är det "okej" att påpeka smalas kroppar med diverse ord, meningar och kommentarer? Är det för att dom som häver ur sig  det inte tror att det gör ont, att vi ta åt oss eller att det sårar oss?! Jag idag är mycket starkare och säkrare i min kropp så jag skulle idag säga ifrån, men många är inte där än och kan göra det. Min äldsta son är väldigt smal och väger nästan lika mycket som sina yngre syskon, och jag är så RÄDD att han ska hamna där jag en gång var, och att han ska behöva växa upp med samma helvete som jag gjorde..