En i mängden DEL 2

Jag har flyttat en hel del i mitt liv. I Norrköping så bodde jag på 4 ställen vad jag kommer ihåg i min barndom.Har också fått veta att jag bott i Söderköping när jag var riktigt liten. I Surahammar bodde jag på 5 ställen men vi stannade sedan när vi väl kom till ett hus. Och nej det var inte bara minmamma eller pappa som flyttade så mycket utan båda två. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var när även min pappaflyttade upp till Surahammar för att komma närmre min bror och mig men det gjorde han i alla fall. De första åren på lågstadiet kommer jag inte ihåg så mycket av men i 4an och 5an har jag många starka minnen somför alltid kommer följa efter mig. Om ni inte luskat ut det vid det här laget så vart jag mobbad.Det tog extra hårt på mig då jag var den nya, inte bara som bytt skola utan även flyttat väldigt långt. Jag hade flyttat bort från mina trygghets punkter och mina vänner.  Jag hade en bästa vän vid namn E***. Hon hade även en lillebror och en stora syster.När vi väl flyttade till huset så bodde vi inte särskilt långt ifrån dom. Jag och e*** brukade oftast mötas uppi pandaparken som var en lekpark, inte allt för stor men den låg mitt emellan oss. Där satt vi och bytte stickers,som var populärt att samla på under den tiden. Vi prata väldigt mycket om WITCH med som är en teckand bokserie somsenare även blev en teckand tv serie.Så ja, det finns bra minnen där ifrån med och det en hel del men på något sett så försvinner dom lite tråkigt nognär man tänker på alla de dåliga.  När jag och mina syskon blir 18 år så får vi en pärm av min mamma där hon samlat allt under våran uppväxt. Så när jag väl blev 18 så skulle jag få min pärm. Kommer ihåg det så väl. Var och hälsade på min mamma för vid det härlaget så bodde jag återigen hos pappa men det kommer vi till mycket senare. Vi satt i hennes vardagsrum när hon gav mig pärmen och säger att hon ville vara med när hon ger den till migjust pågrund av dess innehåll. Tänkte inte så mycket på det då utan öppnade pärmen och började titta igenom.Börjas med bilder jag ritat i dagis osv. Men mot slutet så hög det till i mig. Där kommer det papper, brev osv från mardröms tiden. Det är alltså brev från vissa av mina klasskompisar där det står bland annat att jag var taskig och konstig somibland sa ifrån att jag inte vill vara med någon utan att jag ville vara ifred. På ett brev jag fått från min klasskompis står det att hon ska ignorera mig för att hon tycker jag förtjänar det för jag vill vara själv ibland, att jag inte får vara med om hon bestämt att hon ska vara med någon annan osv. Det står bland annat HAHA och en smiliepå kuvöret som detta brev kom i. I ett annat brev från en annan kompis så står det att hon inte vill vara med mig i lilla melodifestivalen (enliten tävlig vi hade på skolan i lågstadiet) och att jag gör henne illamående. Även detta brev är täckt med smilisaroch hihihi över allt.  Sen tog min mamma upp mobbning med skolan och jag fick på papper skriva ned allt mina klasskompisar gjort mot migdetta papper är då 2 och ½ A4 långt. Där står det bland annat: * O*** slår mig utan anledning* Killarna retar mig och hittar på saker om mig* S*** Skriver lol och noob på min bänk* O** och S*** Kastar snöbollar på mig så fort jag går ut på rast* Några lägger andras saker på min bänk när jag inte är där så att jag dom blir arga på mig för att ha tagit derassaker* Killarna fäller mig och puttar in mig i buskarna på rasterna* På handbollen vill jag stå i mål men alla tjejer säger att jag inte får det för att jag börjar gråta om jag får bollen på mig så det gör ont.* J** Biter mig så att det går hål i mina tröjor* C**** och O*** säger att jag har fula tröjor på mig* Killarna låste in mig på toaletten när rasten var slut Det var bara några av de många saker jag fick stå ut med under min period på lågstadiet.Jag skrev bland annat ett blogg inlägg om det för ca 6 år sedan. Då var det vissa från min gamla klass som kontaktadeoch frågade om det verkligen var så illa.Det dom inte tycks förstå är hur många små saker tär på en när man är så liten. Jag har alltid kännt att jag har svårt för att passa in, trivs inte i sällskapet av vissa personer osv. Folk har även svårt att förstå mig, speciellt den delen med att jag bara vill vara själv ibland. Då tardom illa upp. Har alltid trott att det var något fel på mig och på ett sett så var det ju de. Jag har ett minne av att jag umgicks mycket med min store bror. Jag var med honom när han var med sina kompisar och såpå ett sätt stod min bror upp för mig vilket jag uppskattade enormt. Kommer ihåg en gång då vi var i panda parken med2 av hans vänner, det var vinter och tennisplanen var isbelagd. Vi hoppade sönder snö högar och hade kul som barnbrukar ha under vinter. Helt plötsligt så får min brors kompisar för sig att kasta stora iskockor på mig. Och då menarjag stora. Vet att jag fick en i ryggen riktigt hårt så jag började gråta. Tack till min älskade bror som faktiskt stod upp mot sina vänner och sa åt dom för de dom gjorde.  Allt jag fick stå ut med i min barndom i mobbningsväg har gjort mig till en stark person idag men också gjort mig väldigtsårbar. Jag kan må väldigt dåligt psykiskt för en sak som någon annan ser som minimalt under en lång period. Jag känner mig väldigt sällan trygg i sälskapet av personer som inte är min närmsta familj. Då menar jag inte att jag är rädd för att de ska slå mig utan rädd för att de ska säga något elakt, för att de skatycka jag är konstig. Rädd för att aldrig passa in i samhället.