Dag 223 av 223

Så dagen kom tillslut, sista dagen på min långa och händelserika resa. Det är känslosamt ovh omtumlande. Otroligt skönt och otroligt sorgligt. Det är liksom ett hejdå till ett liv som jag kanske inte kommer uppleva igen. Men inte ska jag väl hänga läpp för det, för vilken jävla resa jag varit på. Kan inte tacka mig själv tillräckligt för att jag valde att åka på den här resan. En fet klapp på axeln ska jag ha haha! Minns fortfarande hur förväntansfulla, lite rädda och extremt nervösa lilla Linn nyss sagt hejdå till familjen och ensam sitter vid gaten i väntan på första flyget. Lite visste den tjejen om allt hon skulle få uppleva, allt ris hon skulle tvingas äta, hur många tuktuks hon skulle säga nej till, hur ensamhet känns när man inte valt den själv, hur mycket hon skulle bränna sig (fast det hade man väl lite på känn) och massa andra saker man inte kan förbereda sig på. Men å andra sidan va jag inte heller förberedd på den extrema lycka jag skulle börja känna. Den lyckan när hela själen ler stort med tänderna och du kan känna själv hur du bara strålar. Längst palmer, strålande sol, gröntäckta berg, kristallklart vatten, hundar och katter överallt, getter och höns på vägarna, bland koraller och sköldpaddor, hittade jag också frid. Frid att acceptera mig för precis den jag är, frid för den livsglädjen jag känner, frid för den vackra värld vi lever vi. Och oj vad tacksam jag blivit, tänk vilket priviligerad liv jag har levt, och kommer att leva. Jag har sett så många människor leva i hus man inte ens kan kalla ett hem men fortfarande med det fetaste leendet. Och jag är tacksam för hur mina föräldrar har uppfostrat mig och för mina vänner som varit grädden på moset för den jag är idag.Jag har lärt mig så mycket, lärt mig surfa, lärt mig hantera vardagen som lärare, lärt mig korta fraser på olika språk, lärt mig hantera alla möjliga situationer, lärt mig att släppa taget lite, lärt mig skaffa vänner på 10 minuter osv. Men bäst av allt är att jag har lärt mig dyka! Det har blivit en del av mig, vet inte hur jag kunnat leva ett liv innan och inte kunnat kalla mig själv dykare. Jag har verkligen hittat mitt happy place! 73 dyk har jag hunnit med på 7,5 månader, inte dåligt det! Jag lämnade Sverige med ungefär 20kg packning och kommer hem med 7,5 månaders upplevelser, kunskap och vänner. Ingen dålig uppgradering alltså!  Är också så glad för att jag gjorde den här bloggen, har kunnat reflektera över mina upplevelser och fått skriva av mig. Finns en del saker jag valt att inte skriva om här av olika anledningar (man behöver ju inte göra redan oroliga föräldrar ännu oroligare hehe). Men jag vill säga ett stort tack att ni läst mina inlägg, för att ni brytt er och även kommenterat ibland, för att ni har delat mina upplevelser med mig! Snart ses vi, älskar er alla!