22 Oktober

William Shakespeare skrev "Love all, trust a few, do wrong to none". Tankesättet är bra kan jag tycka. Det fyller en mening som, om man applicerar den på livet, skulle underlätta och skapa en mer harmonisk tillvaro. Att leva idag är svårt. Alla krav, normer, alla måsten. Att älska alla går inte men respekt och vänlighet kommer man långt med. Sen har vi tillit. Litar man på för många, på "fel" personer, och delar saker ur livet som är mer eller mindre känsliga blir man sårbar. Sårbarhet är jobbigt och kan skapa situationer som både skadar och förgör. Att skapa ett förtroende tar tid och kraft och när det handlar om integritet, tankar och känslor så bör valet göras noggrant om vilka som ska få ta del av dessa. Do wrong to none - den gyllene regeln. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Att skapa en karaktär där alla behandlas med en god tanke, fördomsfritt, kommer i längden, tror jag, skänka en positiv inverkan på livet. För har man fördomar och lyssnar på skvaller från andra runt omkring utan att själv skapa en uppfattning om en person eller en viss situation, kan detta  frambringa en felaktig bild och kommer sannolikt inte göra en till en lyckligare individ. Återigen kommer vi tillbaka till respekt och vänlighet. Går man fram i livet med den grundtanken, tror jag att man kommer långt.Vet inte varför jag fastnade och började tänka/skriva just om detta citat. Men tycker det är intressant att reflektera kring hur jag själv hanterar min vardag och hur jag aktivt eller inaktivt arbetar för att förbättra mitt sätt att tänka/göra. Just nu är det mycket i mitt liv som rörs omkring. Stressen är så påtaglig att jag de senaste dagarna känt mig alldeles svimfärdig. Steget tillbaka är så svårt att ta ibland, särskilt just nu. Har haft huvudvärk dagligen i två veckor med undantag stundvis på helgen. Antar att det beror på att jag kan ta det lugnare när jag är hemma. Har vissa dagar helt glömt att äta och sömnen är inte så bra som den borde. En kollega till mig har sagt åt mig att ta det lugnt, att inte pressa mig själv men det känns inte som att jag kan, jag har inget val. Slappnar jag av så blir det fel, slappnar jag inte av kommer jag i längden tappa kontrollen och riskera att hamna i utmattning igen. Hamnar jag där blir det svårare att hålla sig till det positiva. Det är en svår balans men jag är tacksam. Väldigt tacksam. Varje dag får jag komma till jobbet, mötas av massor av leenden, kramar och sprudlande energi. Älskar mitt jobb. Sen har jag mina fina vänner och min älskade pappa förstås och det är guld värt.