2020-02-06

De senaste dagarna har varit så konstiga, tomma. Jag har inte velat umgås med någon och känt mig som en eremit. Endast varit på det obligatoriska i skolan och sen bara varit själv. Sovit, ätit och tränat. Det är som att kroppen först nu börjar förstå att farmor inte längre är kvar i mitt liv. Innan har jag kunnat prata så bekymmersfritt om det och nu börjar jag gråta så fort jag tänker på henne. Hur lever man i en värld där hon inte längre finns? Hur lever man ens utan en farmor?  Gick förbi denna på vägen till skolan. Kändes så passande. Hoppas verkligen att lyckan är på väg detta året, att 2020 blir bra, att 2020 blir mer än bra.