Tjena!

Vart tog vårvädret vägen? Någon som vet? Inte jag i alla fall. Finns det någon som sitter inne med ett åtgärdspaket mot dåligt väder? I och för sig så stormar det alltid där jag bor vid kusten men det hade varit nice med några extra grader. Nu till något helt annat! Jag har sedan 4 år tillbaka varit en så kallat BACKSEAT DRIVER  ( ni vet en sån som alltid har rätt och skriker akta, uj uj uj osv) detta är på grund av ett trauma. Sitt inte där och tänk att åhhh en ” rädd kärring ” det kan ni glömma bums. Jag har haft mitt körkort i 25 år prickfritt bara en P-bot..Thats it! Jag har kört genom Europa ner till Barcelona med 5 kids både gemensamt och egna och bonus kids.  ( bara det skulle kunna räknas som en bedrift i sig) Vi hade en ny super cool MEN IN BLACK bil (MOMS CAB) så det ni. Vi flyttade till ett annat län och det medförde en del nya vägrutiner och att ta tempen på bilisterna i min nya stad. Jädra dårar! helt jäkla sjukt vad de kör galet här!!!! ( tur att ni inte vet vem jag är eller i vilken stad vi bor i) Anledning till traumat! Min dotter (alltså hon var inte problemet) hon var en nybakad student när vi flyttade. Hon jobbade kvar i vårt gamla län i några månader. Det blev många tur och retur skjutsar till stationen. En fin eftermiddag då var det upphämtning som vanligt och allt var lugnt. Vi kom till en fyrvägskorsning jag hade en bilist före mig. Jag noterade en kvinnlig cyklist som väntade på sitt ljus för att korsa över cykel och gångbanan. Hon hade en barnsadel där bak det stack upp ett rosa tyg vad jag kunde se. Jag tänkte att hon nog precis hade hämtat sitt barn på förskolan och var på väg hem. Ljuset slår om och bilen framför mig accelererar väldigt snabbt och har nog missat att notera cyklisten. Jag står nu mitt i korsningen och ser hur cyklisten flyger upp i luften och ett rosa bylte som flyger över bilen ut på trottoarkanten. Jag slutar att andas och fryser totalt. Ambulans kommer tillsammans med FARBROR BLÅ som styr upp situationen. Kvinnan på cykeln fick hjälp och det rosa byltet var inget barn utan en påse med kläder. Jag var i chock och minns inte riktigt hur vi kom hem jag var fullkomligt apatisk. Det jag inte visste var att när jag hade parkerat bilen i vårt garage så skulle det dröja 4 år innan jag ens skulle köra igen. Allt togs ifrån mig i det ögonblicket, mitt självförtroende, min frihet, min egen trygghet. Jag styrde hela mitt liv kring att min familj skulle lösa allt det praktiska och flänga runt med mig. Detta blev ju till en stor belastning för innevånarna i detta hushåll (sorry) Jag blev isolerad från omvärlden. Jag blev rädd för allting, jag kunde köra på någon eller att bilarna kom för nära mig & mitträckena ropade på mig. Jag blev erbjuden terapisamtal kring detta ?! det fungerade inte för mig att någon hela tiden upprepade att det inte var mitt fel. I min lilla hjärna så kändes det som om det var mitt fel jag ser kvinnan flyga upp i luften så fort vi åker någonstans. Dessutom smakade terapi kaffet hemskt så det funkade helt enkelt inte. En händelse som skakade om mig var att jag fick ett samtal om att min son hade kört omkull med sin cykel. Jag fick panikångest då jag inte kunde sätta mig i bilen och köra till honom jag kände bara vanmakt. Min dotter var turligt nog hemma och med körkort..tur.. vi körde väldigt snabbt dit. Min son sitter vid en vägg med ett stort popcorn på huvudet. (han hade en sk hövding krage som blåser upp en airbag runt huvudet och nacken) Tack gode gud för det! Det stod hjälpande människor omkring honom, grejen är att han var 15år och nästan 2 meter lång, det kunde ha slutat illa. Varför ringer inte folk en ambulans om en person förlorar medvetandet och har sår i ansiktet samt har väldigt ont i kroppen?! Varför ringde jag inte en ambulans själv?? Jag var nog för upptagen av min panikångest. Vi kastade in grabben i bilen körde till akuten där blev han grundligt undersökt. Han klarade sig med en hjärnskakning en del skrapsår i ansiktet och en spricka i handleden. Tack gode gud för det! Efter den händelsen så började surra en massa tankar hos mig om rädsla och självförtroende. Var det såhär det skulle vara i resten av mitt liv skulle jag aldrig kunna köra och hämta mitt barn om det hade hänt något? Skulle jag aldrig kunna köra och handla själv på ICA MAXI?? För ca ett halvt år sedan tänkte jag bära eller brista jag har ju ett körkort och har kört till Barcelona. NU JÄVLAR!!!! Gubben gick med att öva på lite Self Confident Driving vi började på en tom skolparkering på söndagar då det var ZERO bilar ute. Början var väl problematisk en helt ny fancy extrautrustad hybrid Volvo. Jag gillar inte bilen den är för tyst, piper hela tiden och stannar om någon kommer för nära vilket är bra förstås men ändå. Saknar vår vrålande X90 4WD (diesel) där hörde man åtminstone vilka pedaler man tryckte på. Nåväl gubben min har ett brett spektrum av inte kunna kommunicera eller visa hänsyn eller ge någon pedagogisk omtanke. Så starten hade kanske kunnat vara bättre mina problem blev ju inte lindrigare om vi säger så. Många gånger har jag smällt i bildörren och gråtit arga tårar helvetes jävla skit! MEN MEN MEN Idag så hade jag bestämt mig för att helt enkelt skärpa till mig vara positiv och ha kul. Vi kom överens om att vara positiva och stöttande mot varandra, gubben skulle bara vara tyst helt enkelt. Vi startade på skolparkeringen (söndag) där körde jag några repor. Sedan kände jag att herre min gud! jag har ju ett körkort…jag körde i skogen och fick möten runt krönen. OCH... OCH... OCH jag körde till ICA MAXI..WOHO Jag körde inte hem men det måste vara lagom med övning såklart. Detta ska firas med dyra svenska rabarber i en paj såklart, första biten ska gubben få! Till er andra vill jag bara säga utmana er lagom och att det är själva tanken på frihet som ger en frihet. IT DID THE TRICK FOR ME! Min nya registreringsskylt blir..ALMOST DRIVING! HEDVIG OUT