Att förlora en bästa vän

Det har gått två år sen Miro dog plötsligt… Hjärtat gav upp hos veterinären och det fanns ingenting de kunde göra.. Vi visste att han var sjuk, väldigt sjuk. Men hoppet är det sista man överger. Det värsta som kunde hända, de hände vår Miro. Han dog utan oss, han slets ifrån oss och mitt hjärta gick sönder. Två år har gått och trots att vi flyttat till ett annat hus kan jag fortfarande höra hans tassar mot golvet, jag väntar på hans skall när bilar kör förbi vår tomt och att han ska komma springande mot dörren när man kommer hem.. Men de kommer aldrig att hända igen. Han är borta, min allra bästa vän. Jag har ett hål i hjärtat, jag känner inte alltid av det men jag vet att det finns där.. En del av mitt hjärta försvann dagen Miro lämnade oss. En del jag aldrig kommer att få tillbaka. Det känns för jävligt rent ut sagt. Han var min lilla stora bebis, min första hund. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna ha en hund igen, fast jag så gärna vill. Det gör så jävla ont att förlora dem.