4 månader till nästa...

Så var det äntligen klart med Alexanders lilla kalas. Jag tycker som många andra föräldrar att kalas är helvetet på jorden i en viss ålder.Alexander hade bjudit ett litet gäng som han tycker om och leker med inklusive en liten kille som aldrig brukar bli bjuden på kalas, det var roligt att se hur glad han var. De var 8 stycken barn så vi valde att hyra gympasalen så att de skulle ha plats att springa runt och skrika.Vi lekte lite lekar som jag hade letat upp i en kalasbok och det var lyckat och så gjorde vi en skattjakt där de fick följa en snöre för att hitta godisskatten. Vi hade kritor på borden så att barnen kunde måla på den vita pappersduken om de blev trötta och vi bjöd på fruktspett också så att alla PK föräldrar som tycker att socker är världens farligaste gift kunde andas ut.Jag delar inte den inställningen utan tycker att ett liv utan lördagsgodis inte är värt att leva.Dock tycker jag att läsk är mindre bra för tänderna men är man duktig och borstar tänderna noga så är det inget problem det heller.Hemma hos oss får man till och med ketchup till korven och sylt istället för mosade hallon bär på pannkakorna, jag vet vi är såna ligister. När vi hade fikat och lekt alla lekarna så var barnen trötta och det hade gått en timme av kalaset......en timme kvar.Då var det bra att det finns tjockmattor och att Seth var lekfarbror och brottades med barnen. Seth gjorde sig förtjänt av sin veckopeng flera gånger om, vilken tur att vi hade honom!!Det stannade kvar lite föräldrar som tacksamt drack lite kaffe och åt lite tårta, men jag funderar på varför man som förälder inte sitter ner med barnen och pratar. De vuxna stod för sig och pratade medan barnen satt för sig själva. Det tycker jag är skumt då jag satt mitt bland barnen och pratade med dem, jag är nästan helt säker på att barnen hade haft lika roligt om deras föräldrar hade suttit med oss...Vad är vitsen med att man stannar kvar om man inte är delaktig??Lee var på bio med sin kompis och mormor med flit. Jag ville inte att han skulle vara med då han hade med all säkerhet tyckt att det var för stressigt med 8 vilda femåringar som sprang och skrek och klättrade i ribbstolarna.Lee är alltid så oroligt att de ska slå sig så det hade inte blivit kul alls.När kl var 16 var kalaset över och vi kunde snabbt städa upp och åka hem och bygga legot som Alexander fick. 4 månader till nästa kalas......