Fågeln Fenix

Huset är väldigt tomt just nu för Vera är hos sin uppfödare för att bli parad. En väldigt fin hane med chokladbruna fläckat istället för Veras orangebruna.Inga tassar som tassar runt och ingen som vänder sig ute i skinnfåtöljen i vardagsrummet.Igår så passade vi på att åka ner till Malmö och gå på stan. Att vara där nere i flera timmar utan att behöva tänka på att Vera är hemma var underbart.Solen strålade och Alexander lekte på lekplatsen vid biblioteket. Lekplatsen var FULL med barn och han tyckte att det var jätteroligt.Jag köpte nya ljusgula sängkläder från AB Småland och nya ansiktsprodukter till Seth. När man är 14 så behöver man hjälp så att inte acne tar över helt.Och jag köpte lite vitaminer, zink,magnesium, bidrottninggelé och b-vitamin. Jag har inte ätit dem sen i våras och har nog varit i stort behov av dem, men vad det är dyrt med vitaminer över 1000 kr betalade jag för dem. Sjukt.  När jag är i Malmö så slås jag av hur mycket jag saknar att bo i en stad. Jag älskade att bo i Malmö och har bott på många ställen, en del bra och en del mindre bra.Nobeltorget kanske inte var en höjdare men vi hade roligt där. I en stor stad bor många människor som kommer från olika ställen. Där blandas kulturer, åsikter, livsöden och det ör gynnsamt tycker jag. Jag älskar vattnet och grönområdena och jag älskar blandningen av folk.Fast att flytta dig och att låta mina barn växa upp där just nu känns sådär, iallafall om man tänker på min tonåring. Det är mycket oroligheter och att vara tonåring idag är ingen lätt uppgift.Visst, valmöjligheterna är större i en större stad. Där finns fler möjligheter att hitta fritidsaktiviteter som verkligen lockar eller fler skolor att välja mellan, där vi bor nu finns en, där det är mer eller mindre kaos varje dag. Samtidigt så upplever jag när jag pratar med Seth att det finns mindre prestige på Seths lilla skola än det kanske finns om jag sätter honom i en finare skola i Malmös finare kretsar? Jag gillar inte prestige, jag hatade prestige när jag var ung och det var därför jag avskydde Osbecksgymnasiet. Där det var viktigare vad du hade på dig än hur du såg ut på insidan trots att skolan låg i en liten stad.Klasskamraterna såg på mig med frusen blick för att jag inte bodde i Laholm, det var mitt första misstag och sen för att jag vägrade passa in i normen. Jag drack inte på helgerna och jag klädde inte upp mig som om jag skulle gå ut när jag skulle till skolan. Jag hade långt midjelångt hår och bar sällan smink. När jag stack till USA mellan 2:an och 3:an så började jag andas igen och när jag sen började i Helsingborg på Tycho Brahegymnasiet så hade jag hittat hem. Där passade jag in, där var jag intressant för det jag tyckte och stod för. Trivs du inte i en situation gör något åt den, res dig upp och gå vidare. Livet är fullt av möjligheter.Är ditt barn mobbat leta upp en annan skola och ge ditt barn en ny chans att hitta en ny roll . Varför låter föräldrarna barnen stanna kvar och få men för livet? Varför ser man inte möjligheter någon annanstans? Resa sig som fågeln Fenix och återfödas på en ny plats.