Kloar runt som en katt

Min son fyller 18 år i år och självklart så övningskör han för allt vad tyget håller.Jag började övningsköra med honom när han fyllde 16 och då körde vi med min automatare dvs broms och gas.Nu övningskör vi med en manuell bil som vi har köpt för att Seth ska få den när han har lyckats ta körkort.Automat inga problem, manuell ett stort motstånd från min sida för jag är livrädd.Eftersom jag inser att jag inte vill vara en bilskollärare som skriker bredvid min son när han kör samtidigt som jag klamrar mig fast i dörrhandtaget på bilen så kör min älskade mamma med honom.Hon är till skillnad från när hon körde med mig coollugn och jag är väldigt impad av henne. När hon körde med mig så hade hon långt gången afasi och vi skrek och bråkade mest i bilen. Då och då övergav jag bilen och henne.I allafall  så hon jätteduktig med Seth och brukar kvittra att han är jätteduktig på att köra. De har trevligt ihop och är kompisar efteråt så det måste stämma.Men nu har han inte kört på säkert en månad för att han har haft problem med ett knä och hon har varit sjuk, så jag tänkte att jag kan köra lite med honom.Jag bestämde mig för att vi skulle köra ut till Hishult och posta ett brev. Inte mycket trafik lite lagom för mig.Seth började köra ut från vår gata ut på den stora gatan, och utan att sakta ner mötte han en bil som passerade och en bil som svängde in. Bilen som svängde in skar svängen och den missade vi med en hårsmån och bilen som körde ute på gatan missade vi också precis och hamnade ute i gatan i motsatt färdriktning. Seth fick svänga kraftigt över till vår sida av gatan vilket resulterade att vi nästan var nere i diket och vände.Jag skrek rätt ut och kom på mig själv med att kloa runt som en galen katt på min säte.För helvete han kan ju köra är allt jag får rapporterat!!????Han mötte trafik och då var vi nästan nere i diket igen och jag fick skrika om att han var för nära kanten.Asså jag var så rädd hela vägen till Hishult, när jag kunde se kyrkspiran i Hisse hade han ”kört in sig” igen och körde bra och lugnt.Då kunde han köra in vid mataffären och parkera och därifrån köra ner till banken och parkera utan att någon var i risk av att dö.Så vi pratade om att körning är färskvara och att han måste försöka köra varje dag.Vi pratade även om att om jag kör och min passagerare kloar runt som en galen katt på sin sida så kör jag förmodligen inte speciellt säkert.Då hjälper det inte att säga ”jag såg var jag körde, det var inte nära alls” eller ” jag ser jag ser det är ingen fara”.På vägen hem så körde han lugnt och fint och var jätteduktig, och jag kunde tacka min lyckliga stjärna att vi kom hem oskadda och min briljanta plan att jag inte ska köra med honom.Mamma får ta över igen.