Mammas lilla monster

Idag är dagen D då lilla Vera ska opereras. Hon har en indragen spene som blir inflammerad då och då och nu så vågade jag inte låta den bli inflammerad mer då jag är rädd för att det slutligen ska bli en tumör av allt ihop. Lilla snuttan och jag åkte tidigt till veterinären, var nästan först på plats. Som vanligt så tyckte  alla att hon var så söt och hon får alltid så mycket uppmärksamhet var jag än går med henne. Förra gången som vi var hos veterinären så tröstade hon ledsna barn och de fick klappa henne hur mycket de ville. Vera är verkligen underbar och hon är otroligt söt och mjuk.Jag berättade om henne för en nyfiken dam som satt med sin lille hund i famnen, att hon är en jakthund, att hon är skotträdd och att hon är av en fantastisk ras, trevlig och busig och snäll.Medan vi pratade kom det in en gammal tant med sin gamle tax. Damen var så gammal så hon brydde sig inte om att taxen bajsade två långa korvar på hallmattan precis innanför dörrarna. Hon fortsatte bara framåt mot receptionen.... Det var en lugn och skön atmosfär i väntrummet och jag kliade Vera på halsen bakom örat och vi pustade ut lite grann innan det väntande besöket. Då klev två stora rottweilers in innanför dörrarna. De missade precis bajskorvarna och den ena rottweilerna, hanen kom in het och skällde i högan sky. Min lilla dam som är 6 år svarade med samma mynt. Hon gick från älskvärd sötnos till mammas lilla monster på under 2 sek. Jag fick hålla henne med all kraft och hon ströps nästan av sitt halsband. Han slutade inte skälla och inte hon heller, höll nästan på att dra ner mig från stolarna och det slutade inte förrän de tog ut hanen igen.  Jag var helt nerkletad av hennes slem och hår och kände en annalkande allergisk reaktion komma trots min antihistamin som jag tog i morse.  En av tjejerna som arbetar på kliniken undrade om Vera skulle vara mer bekväm på ett eget rum så fick eget rum och då blev hon mammas lilla darling igen. Stod och myste och pussades.Jag försökte torka av mina kläder och tvätta händerna för att bli av med mina symptom, och jag undrade i mitt stilla sinne vad han sa hunden när han kom in eftersom hon gick från 0-3000, hon kanske är lite lik mig i allafall, mild och snäll och temperament när jag blir tillräckligt provocerad. Efter en stund så kom veterinären och det var dags att ta förväl av mitt lilla liv. Jag vet att hon kommer att vara resklar idag kl 16 när jag hämtar henne men mina ögon tårades och jag blev ledsen när jag pussade henne hejdå.