Guldmarknad och hemfärd

 Den 13/8 åkte vi runt och gjorde sista-minuten-shopping i Dubai Mall. På kvällen begav vi oss till guldmarknaden ute i bur Dubai. För att komma ut dit får man ta en vattentaxi över floden (som kostar ca 2 kr per person). En mysig lite färd. PÅ dessa marknader är det verkligen säljare som försöker pracka på en vad skit som helst. Ni vet som man ser i filmer, de dyker upp från ingenstans och säger "you wanna buy a scarf, great scarf, half price". Och dessa människor är fruktansvärt närgångna, vilket jag inte riktigt tycker om. Vi drog runt på marknaden länge och väl. Hotellet hade sagt att marknaden stängde vid midnatt, men när vi är inne på en affär säger mannen att allt stänger kl tio (vi tror att han sa så för att stressa oss att köpa hans ringar). Vi gick ut från hans butik och frågade i en annan affär om öppettiderna. Fick då till svar att vissa stänger nu medan andra höll öppet till iaf elva. Så vi struntade i att gå tillbaka till stressgubben och hans dumma butik. Kikade in på andra ställen innan vi kom till en butik vi besökt två dagar tidigare. Mannen i disken kom ihåg oss, vilka ringar vi tittat på och vilken storlek.  Det slutade med att vi handlade ringarna hos honom. Efter lite prutande fick vi varsin ring i vitguld för 3000:- totalt. Dessa var de första ringar vi tittat på dagarna tidigare och vi är väldigt nöjda med dem. :)   14/8 Tidigt i ottan klev vi upp, klädde oss och gick ned till receptionen för att få fatt i en taxi till flyget. Vi var lite oroliga för att det skulle bli dyrt, men resan kostade 60 kr vilket är helt överkomligt! Vi checkade in och fick gå ombord. Frukosten hade vi skippat på hotellet då vi ändå fick frukost på flyget. Sista resan hem var påbörjad och det var väldigt svårt att ta in.   Att kliva av planet på arlanda kändes ju bra. Att gå igenom "tullen" och hälsa på mannen bakom glaset på svenska var helt absurt. Alla vi pratat med de senaste 7 månaderna har ju varit engelsktalande (typ). Att sedan prata med folk bakom en disk på svenska var en svår ekvation för hjärnan. Vi lyckades efter mycket om och men bestämma oss för att flyga till Kalmar. Lagom dyra biljetter då Kilroy inte höll vad de lovat ang Iytc korten. I Kalmar möttes vi upp av mammas man Henrik som var vår allierade i denna hemkomst. Till saken hör den att ingen (utom Henke och Sofie) visste att vi skulle komma hem den 14/8, utan vi hade sagt 16/8 till alla.  Holley (hunden) som väntade i bilen var skeptisk till att vi var hemma. Hon trodde väl inte riktigt på det.    I Nybro släppte Henke av oss en bit från huset, vi hade planerat att gå sista biten. Middagen var färdig så vi visste att de skulle sitta till bords.Jag var i det här skedet apnervös. Vi knackade på dörren och väntade till mamma öppnade med ett "Jaha hej" och såg ganska så likgiltig ut. Tills polletten trillade ner och hon insåg vilka som stog där, då blev det annat ljud i skällan :)   Nästan hela helgen gick åt till att överraska och hälsa på, berätta om resan i korta drag och i långa drag. Vi kommer nog inte kunna berätta om allt under de kommande 2 åren :) Men nu är vi iaf hemma :)     Step out of your comfortzone