Livet ni vet

Ojdå, såbra var jag på att hålla bloggen uppdaterad. Men saker kom ivägen. Typ livet.  Det har hänt mycket sedan sist. På alla fronter. Min rehab går framåt för varje dag och det är jag oerhört tacksam för. Tänk er själv att ni levt i flera veckor utan er dominanta arm, den man gör typ allt med. Förstå då glädjen när du helt plötsligt kan använda den armen och borsta håret, utan att vrida nacken i någon konstig vinkel. Tänk att kunna sätta upp håret så det faktisktser bra ut. Att kunna äta med kniv och gaffel, dricka med nämnd arm och skära grönsaker. För det var otroligt jobbigt i början. Skiva en morot var uteslutet för jag hade ingen som helst styrka. Rörligheten blir bättre och bättre för varje dag den med, kan ju till och med lyfta upp handen en bit ovan huvudet utan att bli helt slut. Jisses vilken känsla. Tränar gör jag ju, sprang Lidingötjejlopp den 27/9. Mitt mål var att komma under timmen, vilket kändes ömsom helt troligt, ömsom totalt omöjligt. Sömnen natten innan var värdelös, så nervös jag var. Och större delen utav dagen då loppet inte startade förrän halv två. Men sista kvarten var jag bara tokladdad och kände mig stark. Och den känslan höll i sig ca 3 -4 km då jag fick tokhåll i hela högra sidan, från armhålan ned till höftbenet. Har aldrig varit med om något liknade. Att axeln skulle krångla hade jag räknat med men den följde snällt med och gjorde inget väsen av sig förrän sista kilometern mot mål. Loppet var sååå mycket jobbigare än va jag mindes,kan bero på att konditionsträning inte varit ett alternativ de senaste fem veckorna. Men efter ca 6 - 7 km hade smärtan släppt, nu var det bara benen som gnällde lite men inte farligt. Efter 10 km gick jag i mål med tiden 55:15 min, ca minuten från mitt personbästa på lidingömilen två år tidigare. Så jag är mycket nöjd med den bedriften :) Får se om jag tar mitt mål att komma under 50 min om två år :) Mitt i alla positiva saker händer ju även negativa saker. Min mormor gick bort ca en vecka innan lidingöloppet. Och även om jag inte stod min mormor nära så blir man ändå påverkad och ledsen. Så på tisdag ska jag åka upp till mamma, spendera natten där sedan kör vi till stockholm på onsdag morgon för begravningen. känner på mig att det kommer bli en lång dag. Senare på onsdagen ska jag köra till Linköping då jag har tenta torsdagmorgon. Det blir ett par intensiva dagar.  Kort och gott kommer hela nästa vecka bli fullspäckad. Måndagen återgår jag till jobbet. En Måndagmorgon efter sju veckors sjukskrivning (lite dumt kanske). Men det blir nog bra, längtar oerhört mycket till jobb. Sedan då tusen till stockholm, linköping, tenta, osv. Jisses. Så blir uppdateringen dålig så vet ni nu varför.    Ha de!