Träningslycka

 (Inlägget kommer från min andra bloggportal, som jag inte riktigt lyckats med utan fortsätter här på devote)     Jag måste erkänna att jag är usel på att blogg, inte konstigt att man inte får några följare. Jag har ännu inte heller listat ur hur (eller om jag kan) föra över mina blogginlägg från tidigare portal. Hur som helt så har de senaste veckorna varit hemska. Jag har jobbat nästan jämt (förvisso mitt fel som tar extra pass) och för er som inte vet så jobbar jag som sjuksköterska i Lund. Det är ingen hemlighet att vården är i kris med personalbrist som leder till platsbrist, men nu börjar det kännas på allvar. Avdelningen som jag jobbar på har ett ganska vårdtungt patientklientel med patienter som genomgår stora operationer och blir inlagda under en ganska lång tid. Pga att opköerna är så långa så utför de fler operationer vilket innebär att fler blir inlagda och är rätt så dåliga. Hur som haver så har jobbet varit extremt stressigt de senaste 2 - 3 veckorna, man känner att man inte räcker till. Sedan har vi det privata. Jag och sambon letar lägenhet och har väl budat på några stycken. Men budgivningen går trögt och vi har endast boende i Lund till årsskiftet. Därefter får vi troligtvis ett tillfälligt boende i Ystad, vilket ger en pendling på 2 timmar per jobbdag. Så bostadslösa blir vi ju inte, men samtidigt vill man inte tynga ner familjen med att knöka in oss och våra saker där. Samtidigt så har ju jag och sambon gått med i Björnstorpsif, en klubb för både löpare och skidåkare. Vi trivs otroligt bra och träningen gick bra. Men jag var/är tydligen inte i så bra form som jag trodde utan började få känningar i benhinnorna pga för snabb upptrappning utav träningsmängd och belastning. Vilket gjorde att jag fick ta och trappa ner lite. Alla dessa saker i kombination med varandra har gjort att jag varit ganska deppig de senaste veckorna. Vädret bidrar ju heller inte till något positivt. Höstdepression är inget jag upplevt tidigare men misstänker att det är något som jag fått nu. Jag har tränat, men har varken kännt mig motiverad innan, under eller efter. Allt har bara känts jobbigt. Jag vill prestera men lyckas inte. Känslan av otillräcklighet fanns med mig både på jobbet, hemma och i min träning. Men så igår, jag vet inte hur, så verkade det vända. Vi hade ett rullskidpass med Björnstorp ute i Skrylle. Jag har haft det ganska krångligt med rullskidorna. Trodde att det skulle kännas bra efter ett par gånger men har mest fått kämpa med balans etc. Men igår var det som att det klickade mellan mig och mina skidor.  Stakning och stakning med frånskjut går bättre. Fick mycket beröm för att jag hittat timingen med frånskjutet. Jag kände att jag tagit ett kliv framåt i min utveckling. Och den euforin jag kände under och efter passet är helt obeskrivlig. Jag hoppas nu på att det vänder! ÄNTLIGEN är träningsglädjen tillbaka!!!!   Ha de! Step out of your comfortzone