Hon finns överallt

Liten som stor. Alla kan bli drabbade. För mig var hon först en röst i huvudet som berättade för mig hur tjock jag var, men jag lyssnade inte. Jag kunde äta en hamburgare och dricka ett glas läsk till. Jag kunde äta den där chokladkakan på kvällen tillsammans med min familj utan att få ångest. En dag när jag var 12 år var jag ute med min lilla syster och en granne till oss. Vi lekte på baksidan av mamma och pappas hus. Det var en solig och varm sommardag. Vi satt på studsmattan och pratade om allt möjligt. Tillslut kom det jobbiga ämnet upp. Ämnet om vikt, om våra egna kropp. Först pratade vi om att man inte ville vara tjock. Det var det värsta som kunde hända en. För oss betydde att vara tjock samma sak som att inte vara älskad och fin. Det var smal man skulle vara. Tillslut kom det. Det där ordet som förstörde mitt liv. Tjock. Min granne kände att hon behövde berätta för mig hur tjock jag såg ut att vara. Att jag behövde gå ner i vikt. Det var som en käftsmäll. Ett hugg i hjärtat. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag kunde bara sitta där och le, nicka. Innan var hon bara ett frö. Men nu blev hon så mycket mer. Hon blev hela min värld. Min trygghet och min bästa vän. Hon fanns alltid där när jag behövde henne och påminde mig om vad jag behövde göra för att bli fin, smal och hälsosam. För att bli älskad. Jag fick resultat. Min mormor påpekade hur fina och smala armar och ben jag hade fått. Farmor frågade om jag gick på bantningspiller för att jag hade blivit så fin. Så smal. Kommentarer som fick mig att fortsätta kämpa. Fortsätta mot mitt mål. Ett mål som jag trodde skulle rädda mig. Hon drog ner mig. Drog ner mig djupt. Jag började gräva min egna grav. Jag kämpar fortfarande med henne. Efter 8 år kämpar jag fortfarande. Hon är starkare än någonsin och jag är nära på att låta henne ta mig. Jag har gått ner i vikt. Inte tillräckligt men jag känner att jag har det. Mina byxor är lättare att sätta på. Det gör mig glad. Får mig att fortsätta. Varför ska jag vara så fast i det här? Varför kan jag inte äta vad jag vill? Jag ber dig ta hjälp så fort du får ångest över mat. Ta hjälp innan hon drar ner dig. Hon är lömsk. Hon ljuger bara för dig. Det är det enda hon gör. Inget av det hon säger är sant! Jag har en lång väg att gå, men jag ska klara den här sjukdomen. Jag gräver inte min egna grav än.