Mår rätt bra ändå...

... Eller det är något jag försöker inbilla mig i alla fall. Min pojkvän och jag har bråkat mycket om det där. Jag hävdar att man mår som sämst när man faktiskt inte äter något och att det är då denna sjukdom är farlig. Min pojkvän däremot hävdar att den är farlig även fast man äter någorlunda bra (äter ju inte så bra än). Att den psykiska delen är den som är farligast för den startar allting. Och jag säger att även om jag mår dåligt psykiskt så är den väl inte så farlig än... Eller det kanske är det den är? Jag vet inte längre.