När man vill spy på världen.

Jag är så fruktansvärt trött på människor. Alla dessa vuxna människor som klagar mer än 4 åriga ungar. Det värsta är att dom alla har egna barn. Dumma människor. Ta och skärp till er. Ni har inget att klaga över.Ni har en familj, ett JOBB, ett hus. Trygg inkomst och trygg bostad med andra ord. Men ändå är det enda som hoppar ur er mun massa gnäll på hur jobbigt allt är. Oj så jobbigt allt är.Äh skit på er. Asså jag är bara så uppriktigt trött på alla människor ikväll så ja vill bara skjuta mig själv i benet för att tänka på nå annat.En annan har inge klok inkomst, inget eget boende, utan får bo hos andra för att kunna jobb och få in några jävla la tusen varje månad. Inte hunnit så långt att jag har egen familj, har en livslång sjukdom som gör mig mer deprimerad är satan själv. Kom tillbaka när ni får en livslång sjukdom som förändrar hela ert liv.Och då har jag ändå inte den värsta sjukdomen av alla livslånga sjukdomar. ( lider med er som har dessa som är värre ) Då får ni klaga. Men att gnälla över dessa småsaker gör mig så förbannad. Shit. Ni suger energin ur mig. Och den är det jag behöver mest. Energi till att orka bli "frisk".Okej, överlag så är det mycket ikväll som suger musten ur mig. Många människor som jag skulle vilja spy på och sen gå därifrån och aldrig mer visa mig. Ja tampas varje dag, varje dag blir jag påmind om det som attackerat mitt liv. Men jag klagar inte varje dag. Varje dag är det någon som klagar på sitt jobb, på nån fjuttigt liten förkylning som börjar kännas. Eller hur stressigt allt är. Hur jobbigt det är med barn. ÖPPNA ögonen och se hur bra ni har det. Hur bra VI har det i Sverige.Men allt vi gör är att klaga. Usch äckliga mänsklighet.