Att hela tiden drömma...

Tänkte kika in o skriva lite om hur jag känner för tillfället, Jag har så HIMLA mycket tankar som snurrar runt dagligen, tankspridd med en gnutta ångest. Jag har alltid vetat att jag vill jobba som frisör, ett yrke jag idag jobbar med. Men sen jag gick på mammaledigheten så känns det plötsligt oklart om det är 100% rätt... jag vet att jag egentligen bara kan sluta och fokusera på något annat, men det är där ångesten kommer in, dels har jag lagt ett studielån på min utbildning då Björn Axén är en privat skola, jag är evigt tacksam för jag kom in där och fick gå min drömutbildning, för det är ett fåtal varje år som kommer in. Därför känns de som hemskt att inte slutföra helt och tappa motivationen nu, min hjärna skriker att jag inte bara kan ge upp nu medans mitt hjärta drar iväg mig på helt andra äventyr och drömmar, samtidigt som en del av mitt hjärta brinner kvar för frisör och min fantastiska arbetsplats.Det finns två personer som jag ser extremt mycket upp till, och det är min mamma och min sambo Andreas, båda två är framgångsrika företagare och har verkligen lyckats med deras företag. Och jag kan känna sådan otrolig svartsjuka även fast jag gläds enormt åt deras vägar. Min dröm är att starta eget, men inom vad vet jag inte ens, just nu känner jag mig som mitt sexton åriga jag som är helt tankspridd som ska göra sitt gymnasieval. Jag är trött på att bara stampa utan att våga offra. någon mer som känner såhär? vad ska jag göra...